- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
386

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Om måleri och skulptur i Sverige till början af 1800-talet. Af John Kruse. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386

JOHN KRUSE.

om gammal svensk konst, som
Nationalmusei och andra offentliga samlingar
kunna gifva1.

Som bekant är konsten i Sverige länge
en utifrån inplanterad drifhusväxt, som
skötes så godt som uteslutande af
ut-ländingar och har svårt för att fatta fast
fot i det nordiska krigarelandet, där man
låter de utländske målarne Lemeke och
v. Krafft nära nog dö af svält på deras
ålderdom och de uppväxande inhemske
konstnärerna — Dahl, Mijtens d. y.,
Desmarées — emigrera till utlandet. Den
ifrige konstentusiasten Karl Gustaf Tessin
skrifver härom 1751 i ett af de bref,
hvarmed han såsom guvernör sökte uppfostra
kronprinsen Gustaf: »Sverige har alstrat
goda målare; men främmande Land hafwa
dem, likasom wåra andra Producter,
up-köpt och upodlat», och han tillägger:
»Nådige Herre! lät oss hädanefter behålla
inom oss själfwa, hwad i så måtto ädelt
och nyttigt är: beskydd emot lastare,
och rikelig brödföda, äro därtill de
säkraste medel».

När den »gamle mannen» skref dessa
ord till den »unge prinsen», en 5-årig
pilt, som hos så många väckte de
lifligaste förhoppningar, hade redan i 15 år
den af Tessin grundade konstakademien
varit i verksamhet. Inom denna
institution, som uppstod och utvecklade sig i
närmaste samband med den stora
slottsbyggnaden, bereddes ett varaktigare skydd
åt konstens svaga planta, som nu började
skjuta god fart under så nitiska och
erfarna örtagårdsmästare som Taraval och
Bouchardon. Snart kommer blomningen,
i det gustavianska tidehvarfvet, hvilket
inom konsten liksom inom litteraturen

1 En lärdom bland andra, som
konstakademiens retrospektiva utställning gifvit oss, är
att Nationalmusei afdelning af gammal svensk
konst behöfver göras fylligare. Det vore därför

i hög grad önskvärdt, om privata ägare af först-

njuter resultaten af frihetstidens sådd,
om ock blomningen blir något rikare,
tack vare solskenet från konungaborgen.

Men icke upphörde konstnärernas
emigration, såsom Tessin hoppats. Sverige
hade fortfarande ett öfverskott af
konstnärskraft att afstå till de stora
kulturfolken. Roslin och Hall hade redan före
Gustaf III:s trontillträde blifvit
acklimatiserade i Paris, Elias Martin i
England, Lafrensen och Wertmuller följde nu
de förstnämndes exempel och voro snart
parisiska ryktbarheter, Breda slog sig ned
i England. Af alla dessa kommo under
Gustaf IILs tid blott tvenne —■ Martin
och Lafrensen — tillbaka. Det har nog
en och annan gång brustit på »beskydd
emot lastare» (Lafrensen lämnade ju
Sverige i förargelsen öfver att hafva blifvit
förbigången vid en professorsutnämning i
akademien), men hufvudorsaken till de
svenska målarnes emigration var
säkerligen nu som förut bristen på »rikelig
brödföda» för dem i det fattiga
fäderneslandet.

Början af vårt århundrade, då den
svenska litteraturens flöden blefvo så friska
och nya, var för vår konst en
kopparålder. Krafft d. y:s och Westins stela
nyklassicism i Davids anda hotade att
bortjaga all färgens glädje liksom all
na-tionel egenart från det svenska måleriet,
som isolerade sig och stelnade, äfven
därför att konstnärerna icke mera reste
utomlands. Men lyckligtvis fanns äfven
inom måleriet en själsfrände till poesiens
romantiska skola. Det var Fahlcrantz,
hvars af sin samtid så älskade veka och
smältande stämningsbilder äro äkta svensk
drömmande lyrik. Sandberg är också

klassiga gamla konstverk ville vid fråga om
försäljning eller arfskifte i främsta rummet vända
sig till staten med anbud. Det af årets riksdag
något höjda anslaget till samlingarnas ökande
har beredt rikare tillgångar för detta ändamål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free