Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Om måleri och skulptur i Sverige till början af 1800-talet. Af John Kruse. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
JOHN KRUSE.
het, som alldeles afsticka från den gode
hofjunkaren Erik Utterhielms brokiga och
gräsligt handtverksmässiga kungaporträtt.
Att porträttera sig i marmor brydde sig
ännu endast kungarne om, men de
byster af de båda första Karlarne, som
Hedvig Eleonoras holländske barockskulptör
Millich utförde, äro ganska medelmåttiga.
Sjuttonhundratalets konst är i sig själf
synnerligen intressant genom en högst
förfinad sirlig grace och
världsmanna-mässighet, sida om sida och stundom på
ett egendomligt sätt sammansmält med en
stark realism. I vårt land är det
företrädesvis seklets slut, den gustavianska tiden,
som framalstrar en rik konst. Under
frihetstiden verkade Arenius, Scheffel och
Lundberg, af hvilka de två sistnämda lefde
långt in i det gustavianska tidehvarfvet.
Desmarées, lärjunge af sin släkting Mijtens,
lämnade redan 1724 Sverige. Hans
porträtt af amiralskan Appelbom (tillhörigt
Riddarhuset men efter utställningens slut
deponeradt å Nationalmuseum), dateradt
1723, återger en i svart och hvit
sorgdräkt klädd enka, som tager sin sorg
med ett friskt, nästan hurtigt mod; den
goda amiralskan blef snart omgift. Detta
porträtt är för sin tid märkvärdigt enkelt
och fritt från pose, under det att samme
målares Nicodemus Tessin d. y. är
demonstrerande och poserande i
storhetstidens anda. I historikern
Arcken-holtz’ porträtt återfinnes den okonstlade
karakteristiken, men färgen har blifvit
varmare, och öfver hela denna bild af
en 1700-tals-lärd i sin röck af
feuille-morte-färgadt siden har det kommit en
viss kosmopolitisk världsmannaelegans.
Arenius, mycket anlitad på sin tid och
berömd af Tessin för sin »stadiga och säkra
teckning», visar sig som färgkonstnär
rätt tråkig i sina porträtt af arkitekten
Hårleman och astronomen Wargentin,
men karakteristiken är ej utan förtjänst.
Scheffel har under sin långa lifstid
(han dog 1781 vid 91 års ålder) utfört
en mängd porträtt och tyckes med stor
smidighet ha rättat sig efter tidernas olika
manér, hvilka han adopterade med en
eklektikers och juste-milieu-människas
tama varsamhet. Porträttet af grefvinnan
Brita Sofie Bielke, placeradt bland
Lundbergska pasteller, var i sina ljusa svala
färger förvillande likt dessa, under det
att bilden af Karl XII:s fältpräst och
historiker Göran Nordberg är hållet i en gul
Rembrandtsdager. Men är detta
osignerade porträtt verkligen af Scheffel?
Lundberg, den berömde pastellmålaren,
som nådde en lika hög ålder som
Scheffel, blef, som Tessin säger, »uppammad i
Rosalbas skola». Han är graciös och
fjäderlätt och lyckas ypperligt, när han
återger förtjusande damer, såsom den
sköna obekanta, hvars inkognito nyligen
afslöjades i »Ord och bild» (sid. 229), eller
den lustige, med plymer och taffelstenar
utstyrde morianen Baciins skinande
svartansikte. Men när hans kritor våga sig
på Sveriges Saint-Simon, Axel v. Fersen
d. ä., äro de för flyktiga; den fine
memoarförfattaren och djärfve, skarpsynte
politikern, i hvars väsen det låg »något
af en half kung», som ingaf Gustaf III
både fruktan och respekt, har blifvit en
vanlig rundhylt och förbindlig
dussinkavaljer med ett högst charmant och
intetsägande leende.
Vi äro nu midt inne bland den
gustavianska tidens porträttörer. Pasch och
Roslin äro franskt skolade. Roslin
kommer egenkärt leende och inställsam med
glatt skinande ansikte, Pasch går
långsammare, med tyngre steg och mera
svensk grandezza, båda äro de
stoftmålare af en osviklig teknisk säkerhet. Det
magnifika helfigursporträttet af
riksmarskalken Göran Gyllenstierna, som i
utseende och hållning frappant erinrar om
»le roi soleil» själf, är typiskt för Paschs
konst, när den går på koturn, men mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
