Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Om måleri och skulptur i Sverige till början af 1800-talet. Af John Kruse. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
JOHN KRUSE.
Krafft d. ä:s okonstlade och redbara
porträttkonst känna tidskriftens läsare
genom de förut reproducerade porträtten
af Bellman och fru Schröderheim. Det
vackraste af hans hand syntes mig dock
vara det lilla gossporträttet i blekrödt.
Hans son Per Krafft d. y. stiger upp
som en sol i sina genialt uppfattade och
målade ungdomsbilder af den franske
emigranten grefve de S:t Priest och af
Desprez, Gustaf III:s med en så rik fantasi
och ett så godt hjärta begåfvade
operamålare och arkitekt — utförda af konstnären
vid 18 och 19 årsålder. Men Krafft faller
ner som en veritabel skinnpäls, när han väl
kommit till Frankrike och råkat under den
mäktige Davids olycksbringande
statua-riska inflytande. Genialiteten är så
fullständigt bortblåst ur den stora
Bohnstedt-ska familjegruppen med barngungan i
parken, att man ville svära på, att den icke
kunde ha utförts af Desprez’ 19-årige
konterfej are, om ej signaturen vore där.
Entusiasten frågar: hur är det möjligt
att så tappa bort all ungdomens
genialitet och sedan lefva, tills man blir 86
år gammal? Skeptikern svarar: Det är
kanske just för att karlen tappat bort
genialiteten som han blifvit så gammal.
Af genialitet har den mångsidige Per
Hilleström icke många uns. Hans
själf-porträtt — i synnerhet det förträffliga
och mycket roliga, som finnes i
bibliotekarien Segersteens samling i Linköping
— presenterar honom med ett utseende
som en liten skomakare, som sträckt upp
sig, och hans konst bevarar nästan alltid
ett omisskänneligt skomakaredrag. När
han vill vara riktigt fin, drager han
gärna ut sina eljest satta och korta
gestalter till en gänglig smalhet, som lifligt
påminner om den samtida danske
målaren Abildgaards figurer. Så i bilderna
från Gustaf III:s karuseller, i det
tedric-kande sällskapet hos kommerserådet
Mül-ler m. fl. Men eljest kan han vara rik-
tigt treflig och någon gång rent af
intagande i sina öfversättningar till
oförfalskad svenska af Chardin, de små
genrebilderna från kök, toalettrum och
förmak, hvilka äro af ett så stort
kulturhistoriskt intresse, och kanske allra mest
i sina stilleben med deras verkligt nobla
franska hållning. Den här återgifna
rumsinteriören med Hilleströms dotter är en
förträfflig kulturbild från »upplysningens»
tid. Den unga damen, klädd à 1’anglaise
i schäferhatt och hvit slät klädning, har
slagit sig ned vid sitt skrifbord och
studerar med ett flyktigt och frivolt intresse
en bok af någon bland de
samhällsom-störtande nye »filosoferna», eller kanske
läser hon en satirisk »conte» af själfve
mästaren Voltaire, som in effigie synes
i hörnet bakom, vakande öfver sin
discipel med sitt sluga och kvicka leende.
Men tiden var icke blott Voltaires
och det hvassa förståndets, den var
också Rousseaus och hans svenske lärjunge
Thorilds, naturkänslans och det ömma
hjärtats inspirerade tolkar. En fläkt från
skog och mark, en friare anda slår emot
en, när man från de i Frankrike skolade
målarne går öfver till Breda och Martin,
hvilkas rika färgsinne fått näring af
Englands färgglada och friska 1700-tals-konst.
Breda älskar att placera de personer, han
porträtterar, ute i det fria, stundom i blåst,
t. o. m. i oväder, stundom i skuggan af
en park med mäktiga träd, hvilkas
löf-massor bära höstens varmt röda och gyllne
färger. I Martins landskap skimrar
solljuset, ångar luften af fördunstande
vattenångor, vandra människor och kreatur i
det saftiga gröngräset. Bäst af Martins
landskap på utställningen syntes mig det
Stockholms högskola tillhöriga med den
vattendrypande tjuren i träsket. Från
detta stycke, som är måladt med
skissens bredd och friskhet och verkar starkt
modernt, afsticka ett par små landskap
(tillhörande ingeniör Jean Bolinder) i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
