Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Kain och Abel. Drama i 1 akt af Helge Rode. Öfversättning från författarens manuskript af A. R—e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAIN OCH ABEL.
4oi
vågar slåss. Haha. Du kan bara spela flöjt. Hvar
är din flöjt?
ABEL.
(lägger sin hand på flöjten, som han bär i bältet.)
KAIN.
Gif mig flöjten!
ABEL.
Hvad skall du med den att göra?
KAIN.
Det skall du nog få se.
HAGAR.
Gif honom icke flöjten!
KAIN.
(störtar utom sig fram emot henne. Hon ryggar
förfärad tillbaka uppåt stigningen.)
ABEL.
(störtar sig emellan dem.)
Kain, Kain!
KAIN.
(tar en sten och kastar på Hagar.)
HAGAR.
(segnar förvirrad ned och blir sittande med handen
tryckt mot pannan.)
ABEL.
(griper Kain i axeln för att komma fram till
Hagar.)
Kain, hvad gör du?
KAIN.
Så, nu vågar du slåss? Hvad? Nu vågar du
slåss ?
(Han fattar Abel om lifvet och skjuter honom
baklänges.)
ABEL.
(skriker förfärad.)
Kain, Kain ! Hvarför slår du mig — jag blir
starkare sedan.
KAIN.
Jaså, det blir du! (Han griper Abel i strupen
och kastar honom baklänges ut öfver klippblocken, så
att han störtar ned i klyftan. Man hör kroppens
fall mot stenarna.)
KAIN.
(står några ögonblick och stirrar ned i klyftan;
därpå vänder han sig om och mumlar.)
Nu kan han spela flöjt. Haha, den dumme
pojken med flöjten! (Gar åter brummande mot
klyftan och ser ned. Ropar.) Abel! Är du där?
Abel! Kan du inte svara ? Lille bror, kom hit
upp! Kan du inte svara ? Abel! Har du stött
dig, lille bror? (Går fram ett stycke och mumlar.)
Hvad kan jag rå för det? Hvad kan jag rå för
att han faller! (Ser Hagar. Ruskar på henne.)
Vakna! Hvarför sitter du där?
HAGAR, (halft medvetslös.)
Hvar är Abel?
KAIN.
(vänder sitt ansikte bort.)
Det vet jag inte.
HAGAR.
Säg mig, hvar Abel är!
KAIN.
Skall jag taga vara på min broder?
HAGAR, (störtar upp.)
Hvarför skrek Abel? (Hon vänder sig blek om
och springer under höga rop framåt.)
KAIN.
Hvad skriker du för?’
HAGAR.
(kastar sig ned på marken.)
KAIN.
Du far inte jämra dig för hans skull. Det tål
jag inte.
HAGAR.
(reser sig upp och ser på honom. Störtar fram emot
honom och klöser honom i ansiktet.)
Jag hatar dig. Jag hatar dig.
KAIN.
(håller fast hennes händer)
Du skall gå med mig, hör du. Du får inte
jämra dig öfver Abel.
HAGAR.
Jag hatar dig.
KAIN.
(håller fortfarande hennes händer.)
Du skall gå med mig och blifva min kvinna,
hör du!
HAGAR.
Jag hatar dig.
KAIN.
Du skall fa se, du skall nog lära lystra. Jag
skall binda dig. Min far och min mor skola vakta
på dig. Jag skall slå dig. (griper henne bakifrån
om lifvet och söker släpa bort henne.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
