Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Bergen och Bergenutställningen. Af H. Wiers-Jenssen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4i 6
H. WIERS-JENSSEN.
bergensare; en egendomlig stad, där
ned-ärfd sed var högsta lag, men där det
pulserade ett ungt lifslustigt blod under
de gamla formernas styfva korsett; en
stad, som var ett rike för sig själf, ett
välståndsrike med en jordmån, i hvilken
karakterer och original växte och trifdes
— just en födelsestad för Holberg och
för Norges första seen: så tedde sig
Bergen ända långt in i detta århundrade.
Naturligtvis är åtskilligt af detta nu
förändradt och det i ganska afsevärd
grad — Bergen är intet norskt
Rothenburg ob der Tauber, som legat alltför
undangömdt för att århundrandenas svall
skulle kunna nå det. De moderna
kommunikationerna ha här som öfverallt
annanstädes afslipat kanterna, både de
kanter, som närmast voro att betrakta som
utväxter, och åtskilliga af dem, som gåfvo
staden dess prägel af originalitet. Och
de gena vägar, som en gång buro
bergensarne ut öfver hafvet till Europa,
de föra nu Europas alltjämt växande
turistström till Bergen, och ofta är denna
ström så strid, att den tyckes helt
öfver-svämma staden, förvandla dess minnen
till utställniffgsföremål, dess folk till
engelsk- och tysktalande ciceroner. Och
dock — fastän Bergen blifvit en norsk
stad, hvars insatser i det nationela arbetet
ha varit af allra största värde, fastän den
blifvit knutpunkten för den norska
turisttrafiken och tidtals verkar kosmopolitisk
— tidens nivellerande och uniformerande
krafter ha icke förmått helt och hållet
utplåna säregenheten hvarken från staden
eller från dess invånare. Dess utseende
och dess lif äro som de ansikten, hvilka
man kommer i håg, t. o. m. om man
sett dem helt flyktigt; man må nu känna
sig tilltalad af staden eller icke — banal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
