- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
466

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Framför spegeln. Af Antonio Feijó. Öfversättning af Göran Björkman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRAMFÖR SPEGELN.

Af ANTONIO FEIJO.

»Vet man egentligen hvad Narcissus
såg i källan och hvad han dog af?»

Det sägs, lifvet är kort.. . Månn’ den svultne

så tänker?

För mig är det så långt, på besvikelser rikt,
att, när åt det förflutna jag en blick stundom

skänker,

mitt eget lif mig synes en hundraårings likt.

Men ser jag mig i spegeln, allt en slik känsla

jäfvar:

ej en rynka, ett veck, ja ej ens ett grått hår!
Och jag ler .. . Men det löje, som på min mun

då sväfvar,

se, just det är en gubbes, det bär af mitt lif spår!

Pannan vittnar väl än om ett mod, som i valet
ej sviktar, där det gäller att strida eller fly.
Men se, under det sköra, ännu oskadda skalet
bor en mask, som förvandlar äpplets märg till

slem dy.

Likt en hypnotiserad kan jag timtals beskåda
denna bild, som i spegeln har sin blick på mig

fäst, . . .

tills den slutligt förändras, fastän mellan oss båda

ej sig trängt någon tredje, någon störande gäst.

Bildens prägel af ungdom ser jag plötsligt
försvunnen :

dess panna, lutad, kransas af ett hår, hvitt som

snö;

och dess trötta asketblick, där all glöd är
förbrunnen,

liknar ett höstligt månsken på en enslig, skum

sjö!

Drag för drag jag då börjar den nya bilden

granska

tills i den jag ser speglad just min själs sanna

art —

den första bilden sökte verkligheten förvanska,

sökte förvilla ögon, som ej lärt sig se klart.

Ja, så här ser jag ut; detta likhet jag kallar!

Denne darrande gubbe, hvem är det, om ej jag?

Ar af sorg gjort hvitt håret, som kring hans

panna svallar,

men han ler, ty han lärt sig resignationens lag.

Göran Björkman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free