Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - De nykomna i den franska litteraturen. Af Louis Dumur. Öfversättning från författarens manuskript. Med 13 bilder efter teckningar af Félix Vallotton - I. Skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYKOMNA I DEN FRANSKA LITTERATUREN.
487.
kvinnan liksom öfver en mystisk och
ödesdiger spegel för att i den ständigt återfinna
sina egna drag, upprifna af lidanden, trötta
at jakten efter vällust; i denna spegel vill
han tyda det ord, som är nyckeln till hans
öde, och ordet flyr obarmhärtigt undan;
han vill då åtminstone ur dessa förrädiska
böljor dricka den dryck, som skänker
glömska, och han lyckas endast än mera rifva
upp sin själ . . .
»Et mon amour qui s’exacerbe
Devant ton silence superbe
Cherche en vain sans trouver la paix
Ce je ne sais quoi de ton åme,
De ton coeur, de tes sens, o femme,
Qu’il ne possédera jamais.»
Denne blide elegiker blir stundom
våldsam i sin lidelse; vissa af hans dikter äro
grymma ända till vildhet, röda af all
Orientens lystnad, och komplettera därigenom
den intagande bilden af denne skald, som
med en skälfvande öppenhjärtighet har
förstått att gifva uttryck åt de mest berusande
lidelser, som rymmas inom en modern själ.
Med Francis Vielé-Griffin föras vi
in i en värld af glädje och sol, i ett lif
af lugn och landtlig skönhet. Det är att
märka, att nästan hela den nyaste poetiska
skolan, den som en smula bullersamt flockar
sig under etiketten »naturister», och som
räknar ett eller två dussin unga män med
obestridlig talang, med entusiasm har
kastat sig in på samma väg för att ösa sin
inspiration ur samma källa. Francis
Vielé-Griffin är — tillika med André Gide,
hvilken som prosaist utöfvar ett än märkbarare
inflytande på denna nya litterära rörelse —
ett slags vägvisare och mästare, följd af en
larmande skara af elever. Men dessa gå i sin
tur vida längre och hemfalla åt en
dogmatism, som står ofruktbarheten nära. De
erkänna endast naturen och inom naturen
blott det enklaste och mest primitiva; deras
dikter likna afhandlingar i botanik eller
landtbruk; de sjunga endast om solen,
sädesfälten, årstiderna; och om dessa poeter
någon gång föra in en människa i sin dikt,
är det endast för att låta honom äta och
sofva och på sin ljöjd älska en eller annan
vacker flicka, strålande af hälsa.
Guldåldern, kort sagdt! Det skulle knappast för-
FRANCIS VIELÉ-GRIFFIN. Ur le Livre des masques.
vånå mig, om de ville kasta Vielé-Griffin
själf öfver bord, han som har lärt dem det
de kunna, men som själf, ehuru »naturist»
på sitt sätt, likväl står kvar i lifvets
sanning och skönhet.
Af anglosachsisk härstamning som han är,
har han i vår oroliga tidsålders franska
diktning återinfört den känsla af lugn och
ren lifsglädje, som så länge legat sänkt i
glömska hos oss, att den synes främmande
för vår poesi. I själfva verket ser det ut
som om den hade fört en ström af nytt
blod till vår gamla diktaråder . . .
»Donnez-moi la brise en les feuilles rieuses,
Et le vent qui court "^en poussière aux chemins,
Et 1’arome sain des flores pieuses,
Tous les hiers et tous les demains;
Donnez-moi le poème des fleuves graves,
Le regard placide des lacs oubliés . . .»
Då man hör dessa rader, är det som
0111 man kände en ström af frisk luft flöda
in i ett sjukrum. Och det är med
tillfredsställelse man inandas denna lifgifvande
luftström, blandad med lukt från skogen
och fläktar från hafvet, med ångor från
fälten och med doften af de enkla
trädgårdsblommor, som man nästan hade glömt.
Francis Vielé-Griffin är en poet, som det
gör oss godt att läsa.
Det återstår mig blott att citera titlarne
på hans förnämsta böcker: les Cygnes,
Ancaeus, Joies, la Chevauchée d’ Yeldis,
la Clartè de la Vie. Måhända kan det
vara af intresse att tillägga, att Vielé-Griffin
synes mig lyckligast af alla ha behandlat
den fria versen på franskt språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
