Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Septemberdagar i Visby. Stämningar och intryck af John Kruse. Med 12 bilder af Robert Haglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
JOHN KRUSE.
GAMMALT HUS VID S:T HANSGATAN.
— nästan alla, liksom det för en del år
sedan utanför östra ringmuren anlagda
folkskolehuset, smyckade med trappgaflar,
som dock sällan äro i riktig gammal
Visby-stil. Den mest betydande af dessa
nybyggnader är apoteket, en rätt solid
byggnad med ett litet kraftigt, öm ock
väl tungt, rundt hängtorn öfver ingången
men med en trappgafvel, som, i stället
för att springa upp hög och spänstig som
på de gamla husen, är helt och hållet
horizontal, anlagd på bredden, låg och
tryckt. Det gamla ärevördiga apoteket
står fortfarande kvar, grått och svart,
tyngdt af sekler men ännu lyftande i
höjden sin så ovanligt höga och smala
trappgafvel; det får lyckligtvis
fortfarande följa sina traditioner, i det
laboratoriet där är inredt.
Stadshotellet är fortfarande inrymdt
i det grofva gamla trappgafvelhuset vid
Strandgatan, men det har fått nya
hotellbyggnader bredvid sig, så att en lång
fasad af icke mindre än 4 hus mot gatan,
alla hörande under samma ägare, nu
bildar stadshotellet. Den förnämsta af
dessa nykomlingar är en hotellbyggnad
af banal modern hållning med många
balkonger utåt; inredningen är
»charmant, på min ära charmant» med de
präktigaste engelska sängar, eleganta och
smakfulla ljusa möbler och elektriskt
ljus; en liten vacker terrass-anläggning
med blommande växter och springvatten
förhöjer för den resande behaget af detta
nya hotell, som är reserveradt
uteslutande för turister, medan probenreutrarne
få bo i det gamla trappgafvelhuset.
Detta är allt det nya. Men man
märker det knappt. Visby är gudskelof
sig alltjämt förtjusande likt. Det är den
gamla, gamla staden, där tidens ur tycks
ha dämpat sitt rastlösa pickande till det
melodiska ljudet af böljan, som dör mot
stranden. Hvad bryr man sig här om
kosmopolitisk hotell-lyx och det elektriska
ljusets månsken! Det är det riktiga
gamla himlamånskenet man vill njuta af,
och i stället för ett elegant hotellrum,
som kan fås öfverallt, längtar man till
en liten vindskupa med några stolar, ett
rankigt bord och en liggsoffa, men med
en gudomlig vidtfamnande utsikt öfver
det oändliga hafvet. En liten stund, det
får jag till min blygsel bekänna, tvekade
jag i valet mellan hotellrummet och en
på nyssnämda sätt beskaffad vindskupa,
men det dröjde ej länge, förrän min
»gamla människa» segrade, utsikten
triumferade öfver den engelska sängen, och
jag drog med pick och pack till min
träkåk uppe vid Vådklockgatan, en smal
och lustig gata, som slingrar sig fram
uppe på själfva kanten af en klint,
erbjudande bakom sitt höga, skyddande
bröstvärn af sten en-serie öfverraskande,
fängslande vyer öfver stad och haf och
till sist stupande ned i en trång, brant
gång. Från Vådklockgatan kommer man
genom den smala, branta Trappgränd på
ett par ögonblick ned till fru
»Jåhans-sons» matservering vid S:t Hansgatan,
där man ofta träffar resande gotländska
landtbor och för öfrigt omhuldas på bästa
sätt af den duktiga och pratsamma
Mathilda, som med aldrig svikande gladt
humör och godt hjärta sköter om både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
