Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Bland språkets nässlor och kardborrar. Af Robert Geete (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND SPRÅKETS NÄSSLOR OCH KARDBORRAR.
577
ofarliga husdjuret får det en viss
humoristisk anstrykning, och folkpsykologiskt
taget är det mycket upplysande åt båda
hållen. Det visar nämligen ej mindre,
att norrmännen redan i forntiden lade i
dagen sidor af sin folkkarakter, som de
troget bevarat intill våra dagar — än
ock, att de från början rätt uppskattades
af sina mera storslagna grannar. Att
ordet »norrbagge» redan i midten af
1200-talet uppfattades såsom
okvädinsord visar bl. a. ett ställe i »Flateyjarbok»
(d. 3, Kristiania 1868, sid. 195), där det
förmäles, hurusom vid konung Håkon den
gamles besök i Sverige hos Birger Jarl
denne befallde sitt folk att höfviskt
mottaga den norske konungen och hans
män samt stadgade att, därest någon
gjorde spe af norrmännen eller kallade
dem baggar eller använde andra
skymfliga tillmälen, skulle det kosta honom
hans hals (. . . ok lagdi sua rikt vid ef
nockurr madr spottadi Nordmenn edr
kalladi bagga edr odrum hædiligum
nof-num at hann skylldi engu fyrir tyna
nema sinu haalsbeini»).
JjC
Men det är ej blott gentemot
grannlandens invånare man på detta sätt gör
sig skadeslös för mindre reel behandling
eller, såsom det heter, ger »betaldt för
gammal ost». Det finns hos oss själfva
knappt ett landskap, en stad eller by,
som ej åtnjuter ett vedernamn bland de
kringboende. Ofta är detta namn
tämligen oförargligt, men lika ofta förråder
det en satirisk udd, som låter det med
heder inrangeras bland våra »nässlor».
Vi anföra här nedan några prof först
på spenamn, som tilläggas de särskilda
landskapens befolkningar. Så kallas
invånarne i
Dalarne — masar,
Gotland —■ bockar,
Nordhalland — håttar,
Ord och bild, 7:e årg.
Sydhalland — grisar,
Norrland — orrar,
Närke — getingar,
Skåne — grötbukar,
Småland — getter och oxar,
Södermanland — strömmingar,
Uppland — kor (kossor),
Västergötland — (skål-)knallar,
Västmanland —paltar och grynpåsar.
Värmland — hafregastar,
Öland — hästar,
Östergötland — ärtbukar.
Såsom vedernamn för några städers
och orters befolkningar må anföras:
Arboga — hundar,
Enköping — kålmaskar,
Eskilstuna — gumsar,
Falun — narrar,
Halmstad — laxar,
Karlstad — kålstjälkar,
Köping — svin,
Norrköping — strömmingsnackar eller
ankor,
Stockholm — rännstensungar,
Säter — fattiglappar,
Södertälje — tokar,
Torshälla — limpor.
Uppsala — pannkakor.
Västerås — gurkor,
Gagnef — flugor,
Nordmaling — tjärtrattar,
Roslagen — rospiggar.
Silfberg —- paltar,
Skedvi — rofvor.
Svärdsjö — kråkor o. s. v.
Af det föregående torde läsaren
redan funnit, att intet område af lifvets
förhållanden är så fridlyst, att ej tistlar
och nässlor trängt sig dit in och sugit
sin näring ur äfven den renaste jord.
Vi hafva sett, hurusom de menlösaste
ord blifvit förvandlade till skymford, ja
t. o. m. huru hedersbenämningar blifvit
neddragna till nidord. Det är ej nog
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
