Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Sagan om Tannhäuser. Af Werner Söderhjelm. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAGAN OM TANNHÄUSER. 5*3
Sådan kan i korthet
Tannhäusersa-gans historia vara — åtskilliga detaljer,
som måste tagas i betraktande vid dess
slutliga rekonstruktion, har jag här
lämnat åsido. Men jag vill genast tillägga,
att de forskningar till hvilka
offentliggörandet af Antoine de la Sales berättelse
nödvändigtvis måste gifva anledning,
ännu befinna sig i sin linda. Det är först
genom sorgfälligt uppspårande af alla
mellanlänkar, genom mångahanda
kombinationer och undersökningar som ett
någorlunda säkert resultat skall kunna
uppnås. Och jag måste äfven nämna, att
en så utmärkt folklorist som Gaston
Paris redan nu i fråga om förhållandet
mellan den tyska och den italienska sagan
ställt sig på en radikalare ståndpunkt än
den ofvan anförda. Han vill göra
gällande, att hela sagan, den religiösa delen
inbegripen, kommit till Tyskland från
Italien, att Tannhäusers namn blifvit den
gifvet blott för att det under
mästersån-garnes tid fanns en »kort» och en »lång»
ut citerade uppsats) uttalade åsikt att
Tannhäusersagan skulle i sin helhet kommit till
Italien från Tyskland. Motiven för detta
betraktelsesätt — jag hade närmast tänkt på den
tyska mytologiens bergféer, Holda. Berchta o. s. v.
— äro ej hållbara.
Tannhäuser-»ton» och sagan var
omdiktad i den senare, samt att påfven
Urbans namn också varit med i den
italienska versionen och attributet »der
vierte» endast tillkommit af en händelse,
möjligen af rimnöd. Man skulle vid
tiden för Tannhäuserdikternas uppkomst
i Tyskland icke mer hafva erinrat sig
»Minne»-sångarne, hvilka först under en
något senare period åter kommit till
heders, Tannhäuser skulle vid Urban IV:s
uppstigning på påfvestolen redan ha
varit ungefär sextio år gammal, och
folksagan skulle icke känna sådana politiska
närmanden, som man gjort mellan honom
och den ifrågavarande påfven. Häremot
kan visserligen invändas, att det var på
sin ålderdom Tannhäuser omvände sig
och att ett alldeles godtyckligt införande
af just den påfve, som var samtidig med
honom och som hade gjort sig hatad i
landet, förefölle något märkvärdigt,
äfvensom att Tannhäusersagans redaktion i
Tyskland väl kan tänkas till någon del
vara ett verk af mer eller mindre lärda
händer. Men, som sagdt, det blir först
en framtida forskning förbehållet att kasta
ljus öfver allt det dunkel, som ännu
om-hvälfver den vackra sagans
uppkomsthistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
