Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 2, Febr. - Ur bokmarknaden - Af Hans Hildebrand - Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagboken. i I
om det hade varit för en nordisk allmänhet
af intresse, om framställningen af den
europeiska kulturens utveckling hade anslutit sig
till de inhemska, mera kända förhållandena.
Men å andra sidan måste medgifvas, att
uppgiften härigenom hade försvårats, ty en
redogörelse för olikheten mellan den allmänna
europeiska kulturen och den specielt nordiska
hade framkallat en utförligare framställning än
den, som ingick i arbetets plan.
Låt vara att dessa inskränkningar af
ämnet icke finnas angifna å titelbladet — det
hade för öfrigt varit svårt att där angifva
dem utan att titeln hade blifvit ganska lång
— man behöfver endast läsa förteckningen
öfver bokens kapitel och börja dessas
genomläsning för att fmna, hvilken ram författaren
utstakat för sitt arbete, och det är efter
denna ram och sättet att fylla den som vi
hafva att bedöma boken.
Hvad här skall föras fram för oss är den
helleniska, den romerska, den fornkristna
kulturen och medeltidens kultur, så väl den
kristna som den muhammedanska. De tre första
kulturerna upptaga ungefär en tredjedel af
detta band. De två senare tredjedelarne äro
ägnade åt medeltiden och den inbrytande
renässanskulturen. Hela arbetet har tydligen
till uppgift att lägga hufvudvikten vid den
nyare tidens kultur. Därföre har
medeltidskulturen, hvilken för dessa har en viktig,
grundläggande betydelse, fått ett så stort
utrymme, hvaröfver jag ingalunda är hågad att
uttala ett beklagande.
Jag har redan framhållit, att här icke är
fråga om att gifva en utförlig systematisk
framställning af den europeiska kulturens
utveckling. Hvart kapitel kan sägas vara ett
helt för sig, hvilket gör att en och samma
sak omtalas ett par gånger, den ena gången
utförligare, den andra antydningsvis, i tvenne
kapitel. Detta gör å andra sidan, att man
kan läsa hvart kapitel för sig, utan att
behöfva gå tillbaka till de föregående. Hvart
kapitel innehåller en fullt afrundad
framställning.
Inom den ram författaren för sig
utstakat är valet af ämnen, som behandlas i de
skilda kapitlen, rikligt och godt. Man går
från tafla til! tafla utan att tröttna, och man
får af det hela ett rikhaltigt intryck. Jag
har läst boken med nöje. Jag har äfven satt
boken i händerna på unga personer, och
deras omdöme har i detta afseende varit
detsamma.
Man kan göra den anmärkningen, att
författaren, när han öfvergår till medeltiden,
säger denna räcka till vid pass år 1500,
under det han i slutet af bandet omtalar Dante
och Boccaccio såsom stående på gränsen
mellan medeltid och ny tid, i hvilket fall
gränsen således drages under 1300-talet. Det
hade icke skadat, om å det första stället
framhållits, att öfvergången från medeltid till
ny tid försiggick i olika delar af Europa på
olika tider.
I en kortfattad framställning af detta slag,
hvilken behandlar så olikartade förhållanden,
kan män naturligtvis hafva anledning att
önska få ett eller annat medtaget, som nu ej
finnes, rörande en eller annan detalj en ändrad
uppgift, men författaren har uppenbarligen lagt
ned mycken omsorg på sitt arbete. Många
af de frågor, som här behandlas, äro ännu
icke till allmän belåtenhet fullständigt afgjorda,
om vissa frågor äro meningarna delade
mellan forskarne. Författaren har naturligtvis
icke i sin kortfattade framställning kunnat
ingå i en diskussion af de olika åsikternas
värde. Han har måst bestämma sig för en,
utan att kunna ingå på ett framläggande af
de skäl, som för honom varit’ de
bestämmande.
Framställningen är synnerligen liflig. För
min del finner jag i språket alltför stor
rikedom på bilder, hvilka ibland synas mig
komma i konflikt med hvarandra.
Boken prydes med synnerligen förträffliga
afbildningar. Valet synes vara godt,
utförandet är praktfullt. Boken blir härigenom
synnerligen tilltalande.
Jag hälsar med glädje detta företag att
gifva den stora allmänheten en europeisk
kulturhistoria i korta drag inom den ram,
som författaren för sig utstakat, och hoppas,
att den skall inom vida kretsar väcka ett
lefvande intresse för studiet af den
mänskliga kulturens historia. Öfriga europeiska
kulturföreteelser tarfva en egen framställning vid
sidan af denna.
Hans Hildebrand.
Viktor Rydberg som uppfostrare. Göteborg,
Wettergren & Kerber 1897.
Sådant porträttet af den anonyme
författaren framskymtar ur hans bok, visar det en
person — man eller kvinna, sannolikast det
senare — ännu tillräckligt ung för att kunna
känna hänförelse, men redan så pass gammal,
att denna hänförelse hunnit flyta in och »samla»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
