Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 10, Nov. - Musik. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
DAGBOKEN.
För öfrigt ha vi hört fru Bergliot Ibsen,
hvars romanskonsert för de flesta blef en
dés-illusion, och fru Dagmar Möller, hvars röst och
föredragningskonst på sista tiden utvecklat
sig så, att hon nu förmådde rycka äfven
fordrande åhörare med sig såväl med de enkla,
välbekanta Josephsonska sångerna »Stjärnklart»,
»Ved nattetid», »Vårhälsning» m. fl., som med
Sjögrens rika och skiftande lyrik, hvilken
företräddes af ett särdeles godt urval från olika
faser af den snillrike komponistens alstring,
alltifrån »Jeg giver mit digt til vaaren» ur
opus i och till den nykomponerade gripande
sången »I de siste Øieblikke». Nämner jag
ytterligare en kammarmusiksoaré, som
anordnats af hr Berndt Carlson — Aulinska
kvartetten pauserar denna vinter till fram på
nyåret — och hvars egentliga clou utgjordes
af en ur glömskan framdragen komposition af
Franz Berwald, en duo för violoncell och piano,
rik och skön, som i allmänhet Berwalds verk,
och där pianostämman utfördes förträffligt af
hr Stenhammar (öfriga nummer voro stråktrio
i c-moll af Beethoven och serenad för i o
blå-sare, cello och bas af Dvorak) samt vidare ett
par konserter, gifna af en engelsk pianist, hr
Harold Bauer, som onekligen ägde både
temperament och teknik men hvarken företedde
den harmoniska genombildning af sin talang
eller den fullmogna konstnärsindividualitet, att
hans spel kunde efterlämnat mer varaktiga
eller starka intryck, så har jag gått igenom
hela konsertlistan.
Operan har under denna tid haft en rätt
växlande spellista af stycken ur den gängse
repertoaren; sin egentliga konstnärliga triumf
har den spelat ut med »Fidelio», hvars
utförande företett en konstnärlig afrundning, som
man eljest ofta saknat vid föreställningarna,
helt naturligt då Operans trupp är så starkt
uppblandad med ungdomliga element, som ännu
icke nått erforderlig mognad. Den enda
Mozartopera, som hittills utförts, »Don Juan»,
kan t. ex. icke anses tillfredsställande
åter-gifven med en Leporello sådan som hr Karl
Lejdström visar oss honom, om också denna
prestation är egnad att gifva goda löften för
framtiden, eller med Octavio och Anna utförda
af hr Lemon och fröken Hulting. Det kan nog
vara riktigt, att man låter unga krafter försöka
sig i fordrande uppgifter, men är det icke, om
man sedan låter dem för all framtid behålla
partier, hvilka såsom dessa med nödvändighet
kräfva verkliga artister, och det är framför allt
oriktigt om man, såsom fallet är i »Don Juan»,
låter hela ensemblen domineras af otillräckligt
utbildade krafter. En opera, som respekterar
sig själf, bör icke ge »Don Juan» på ett sätt,
som för tanken på elevspektakel. Af debuter
har jag i detta sammanhang att nämna två, en
rätt lyckad som guvernören i »Don Juan» af hr
Bygren, hvilken äger en god basstämma, som
förtjänar ytterligare utbildning, samt en debut
som Elisabeth i »Tannhäuser» af fröken Nordin,
som har ett alldeles förträffligt röstmaterial,
men olyckligtvis äfven utmärker sig för en viss
svårighet att intonera rent samt för öfrigt icke
är vuxen ett parti sådant som Elisabeths,
hvilket icke alls är en lämplig uppgift för
debutanter, något, som vederbörande tyckas
tro. Af egentligen nyinstuderade operor ha tills
dato, utom invigningsprogrammet, endast
gifvits »Trubaduren», som man väl knappast hade
förmodat skulle få åtnjuta äran att bli den
första nyheten i det nya huset. Emellertid ges
den i det hela rätt väl af Operans förnämsta
sujetter, framför allt af fru Östberg, som med
stor bravur och glans sjunger Leonoras parti;
fru Linden har goda pointer som Azucena
utan att dock lyckas af det tacksamma
partiet göra lika mycket som fru
Almati-Rund-berg eller Sigrid Wolff. Hr Ödmann uppträder
som Manrico och hr Forsell som Luna, hvilka
partier passa desse röstbegåfvade sångare
förträffligt.
Den nya operettscenen har haft mycken
framgång, såväl med det verkligt fina och
intagande franska stycket »Flickorna Michu»
(musiken af Messager), där titelpartierna hade
behagliga representanter i fröken Frisch, en
för Stockholmspubliken ny sångerska, och fru
Emma Berg, som med en ny Wieneroperett
»Operabalen». Den välbekanta roliga franska
operetten »Lyckoflickan» har äfven gjort lycka
och slutligen har teatern funnit en verklig
magnet i »Geishan», en engelsk operett med
ämne från Japan, som är praktfullt uppsatt
och trots eller kanske rättare på grund af sina
många varietémessiga simpelheter gör stor
lycka, något hvari äfven Geishans verkligt
intagande representant, fröken Grimberg, har sin
andel.
Hr Ranft har onekligen fått ihop en god
trupp, det visade icke minst det duktiga
utförandet af Värmländingarne, med hvilket
stycke han godt kan våga att upptaga täflan
med Operan.
M. J.
Stockholm, Iduns Kungl. Hofboktryckeri 1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
