Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Minnen och intryck från Roms antiksamlingar. Af Lennart Kjellberg. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN OCH INTRYCK FRÅN ROMS ANTIKSAMLINGAR.
21
venledes flera repliker finnas, omtalas af
Plinius d. ä. i hans naturhistoria bland
Praxiteles’ statyer af brons: »Han gjorde
äfven en ungdomlig Apollo, som med
en pil lurar på en ödla, som kryper emot
honom, hvilken staty därför kallas
’ödledödaren’». Det är alltså en ung Apollo
som vi se sysselsatt med denna, som vi
kunna tycka, för en gud mindre passande lek.
Dock är det icke alldeles otvifvelaktigt, att
här ett rent genremotiv utan någon som
helst kulthänsyftning eller
symboliskt-le-gendarisk reminiscens föreligger. Det
skulle knappast finnas någon rimlig
anledning att kalla denne yngling Apollo,
om icke motivet stode i något, om än
aldrig så aflägset eller utspunnet samband
med Apollos kultegendomligheter eller
legendkrets.
Denna staty är i hög grad ägnad att
gifva oss en åskådlig bild af Praxiteles’
förkärlek för stödjemotivet, som låter
människogestaltens skönhet i behagfullt
svängda linjer framträda i stegrad grad.
Trots det lekande motivet hvilar öfver
det ungdomliga ansiktet med den breda,
tankedigra pannan ett drag af tungsint
svärmeri, och blicken tyckes glida förbi
föremålet för leken ut i den vakna
drömmens gränslösa regioner. Förhållandet
är, som bekant, detsamma med Hermes,
som leker med det lilla Dionysosbarnet,
Praxiteles’ i Olympia funna originalstaty;
och den knidiska Afrodite har äfven hon
ej så litet af denna transcendentala
karaktär. Det är som om vi i Praxiteles’
gudar och gudinnor skådade Platons
längtan till idéernas eviga värld i
förkroppsligad gestalt.
Midt in i det helleniska idrottslifvet,
med hvilket vi redan ett par gånger
förut gjort bekantskap under denna
vandring bland Roms antiker, försättas vi
med den i Vatikanens Braccio nuovo
uppställde »skraparen». Hvilken bild af
hälsa, kraft och spänstighet erbjuder icke
HUFVUDET AF APOLLO ÖDLEDÖDAREN.
denne yngling, som med skrapjärnet,
strigilis, stryker af sig den med sand
beströdda oljan, med hvilken de
helleniska brottarne före kampens början
insmorde sig. Att han i det föregående
skarpa nappataget icke dragit det
kortare strået, därom känner man sig
öfver-tygad, när man lägger märke till den
stolta hållningen och uttrycket i ansiktet,
där det glada medvetandet att med
heder ha bestått profvet kämpar med den
fysiska tröttheten om öfvertaget.
I denna staty, hvars framstående
egenskaper ovillkorligen föra tanken till
någon af den grekiska konstens store
mästare, har man med den största
sannolikhet trott sig finna en kopia af en
af Plinius omtalad berömd bronsstaty af
Lysippos, hvilket konstverk efter
romarnes ockupation af Grekland jämte så
många andra af de store mästarnes verk
fick göra resan öfver hafvet till Rom,
där det fick sin plats framför Agrippas
termer. Men kejsar Tiberius föll på det
orådet att låta transportera det till sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
