Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Danmarks vetenskapsakademi. (»Det Kongelige danske Videnskabernes Selskab.») Af Julius Clausen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
gierende Qvægsyge» och »Danmarks og
Norges Sö-Historie i ældre Tid». Själf
infann han sig sällan i samfundet, hvilket
också lämnade hans frånfälle fullkomligt
obeaktadt. För öfrigt är det intressant att
notera, hurusom minnestal öfver aflidna
ledamöter nästan aldrig höllos — alldeles
motsatt bruket inom svenska akademier.
Under de första decennierna af
sällskapets tillvaro, i synnerhet efter Grams död, bar
dess verksamhet öfver hufvud en i hög grad
tillfällig prägel och utöfvade intet
nämnvärdt inflytande på det vetenskapliga lifvet
i Danmark. Ännu hade det inga fastställda
lagar och hade icke häller börjat upptaga
utländska ledamöter; det var snarast ett
litet kotteri af professorer och adelsmän.
Karaktäristiskt nog vågade Gram vid
stiftandet icke föreslå den utmärkte lärde
Jakob Langebek till inval i det högförnäma
samfundet, eftersom han ännu endast var
simpel teologie kandidat. Tre år senare
stiftade Langebek sjäif som bekant »Det
kongelige danske Selskab for Fædrelandets
Sprog og Historie.»
Vid sammanträdena upplästes bidrag af
de ordinarie ledamöterna i tur och
ordning, men, som redan antydt, ville det inte
mycket till för att detta skulle bli
omintet-gjordt, som t. ex. när en måndag 1756
»intet blef uppläst i societeten alldenstund
professor Horrebows fästekvinna hade
kommit i barnsäng, hvarför han icke kunde
vara närvarande och uppläsa sin pièce».
Då Otto Thott 1758 hade aflöst Holstein
som preses och man därefter samlades i
hans palats vid Kongens Nytorv, blefvo
förhållandena icke stort bättre;
statsmans-göromål kallade honom ofta bort från
sammanträdena, och det märkligaste som skedde
under hans presidium och troligen på hans
föranstaltande var att kungen 1767 skänkte
sällskapet 8000 rdlr, hvaraf räntan skulle
användas till 3 premier »för de bästa
afhandlingar som inkommo om vissa af
sällskapet utsökta och i förväg offentligt
framsatta materier uti historia, matematik och
de fysiska vetenskaper». Dessa tre
prisfrågor utsättas ännu hvarje år, fastän
penningpremien har förvandlats till en
guldmedalj af 300 kronors värde. Under
Struensees régime utkom visserligen en
kabinettsorder om att sällskapet skulle »med det
snaraste inkomma med en plan till
vetenskapernas flor och utbredande». Men det var
lättare att sätta på papperet än att realisera
dylika allmänna föreskrifter, och åren 17 71 —
74 voro en fullkomligt död period för
sällskapet, hvars sammanträden till och med
upphörde. Slutligen kom det in i fastare former,
då kungen genom ett kungligt reskript af den
5 oktober 1774 förklarade sig för dess
protektor och samtidigt en samling statuter
allernådigst fastställdes till efterlefvande.
Det råder intet tvifvel om, att detta
kungsbud gaf sällskapet ny lifskraft. Något
egenmäktigt kunde det nog synas, att kungen
förbehöll sig att välja preses, men två år
därefter fick sällskapet sin rätt därtill igen.
Statuterna innehöllo vidare, att sällskapet
som förr skulle samlas en gång i veckan
och att ledamöterna »ej blott skulle vara
män bekanta för lärdom i sin
vetenskap-utan ock sådana, på hvilkas seder och
uppförande intet är att klandra». Sällskapet
fick sig tilldeladt rum, möbler och »nödigt
bränsle» på ett af slotten, tills vidare i
prinsens palats vid Fredriksholms kanal,
där det — med ett afbrott af omkring 60
år, då sammanträdena ägde rum i
hoftea-terflygeln öfver stallen i den icke nedbrända
delen af Kristiansborg (1796—1855) —
höll sina sammanträden ända till den 10
mars 1899. Då ledamöternas antal blef
tillräckligt stort, skulle de indelas i tre
klasser, en historisk, en matematisk och
en fysisk. Detta verkställdes dock först
vid revisionen af sällskapets stadgar år
1796, då till de tre klasserna lades en
fjärde »för spekulativ filosofi». Denna
klassindelning fortfor att äga bestånd till
år 1866, då den reducerades till de
nuvarande tvänne klasserna: den
bistoriskt-filo-sofiska och den
matematiskt-naturvetenskap-liga.
De sista tjugufem åren af det
adertonde seklet blefvo en fruktbar arbetstid för
Videnskabernes Selskab. Under det i dess
första lefnadsår Grams verksamhet hade
gifvit det en öfvervägande
historisk-ar-keologisk riktning och isynnerhet
numisma-tiska studier hade lagt beslag på dess
krafter, blir det under nästa period särskildt
de exakta vetenskaperna som få öfvertaget,.
representerade af betydande forskare
såsom O. Fr. Müller, P. Chr. Abildgaard,,
Otto Fabricius, alla tre zoologer, och
matematikern Th. Bugge, som hade
öfverinseende öfver den uppmätning af landet
jämte utarbetande af kartor, hvilken redan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
