Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Urania och Titan. Af H. Wilhelmsson. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
H. WILHELMSSON.
hon också gjorde några framsteg, berättar
hon själf i sitt bref.–Nu vill jag låta själfva
brefvet komma, under förhoppning, att
liksom det är uppriktigt skrifvet och
meddeladt , skall det också finna ett välvilligt
mottagande hos välvilliga läsare.»
Och efter Tycho ha af alla dem, som
skrifvit om Danmarks framstående
adelsdamer, ingen underlåtit att prisa Sophia
Brahe, därvid början gjordes af Tychos
förste biograf, matematikern Pierre
Gas-sendi (1592—1655). Denne Gassendi är
det man har att tacka för uppgiften om
hennes födelseår; han säger, att hon var
den yngsta af Herr Otto Brahes till
Knutstorp och Fru Beate Billes barn och tio
år yngre än brodern Tycho, och sedan
dess har hennes födelseår fastslagits till
år 1556.
Ända tills år 1588 är hennes lif en
sida med blott få inskriptioner, och den
första göres åter af Tycho, år 1573, då
han, som sagdt, skrifver, att »hans syster
Sophia på hans gård Knutstorp med
klokhet och flit gick honom tillhanda vid
hans observationer», och samma år var
den unga jungfru Sophia Brahe tillika
med sin blifvande make, herr Otto Thott
till Erichsholm, på bröllop mellan
Henrik Brahe till Widtsköfle och Otto Thotts
syster Lena, och bland de uppräknade
gåfvorna var hennes en silfverkanna af
40 lods vikt.
Om hon redan då var lofvad till Otto
Thott, är ej mera bekant; år 1577 blefvo
de gifta, och bröllopskvädet skrefs af
Törd Marcussen. År 1580 föddes
hennes ende son Tage Thott, den
sedermera s. k. »kungen i Skåne», och år
1588 redan afled Otto Thott. Det har
gått sägner om, att Sophia Brahe var
olycklig i sitt äktenskap med Otto Thott,
och Tychos ord i den ofvan anförda
anmärkningen, att hon i studierna sökte
»lindring i sitt enkestånds bekymmer»
torde, såsom skrifna år 1594, hvarken
motsäga eller bekräfta detta rykte,
hvilket kanske endast uppkommit som en
passande motsats till de omständigheter,
som föranledde hennes senare äktenskap.
Ty säkert är, att hennes egentliga
lifs-historia börjar först efter det hon blifvit
enka, i och med hennes fasta och
beständiga tycke för Erich Lange till
Engelsholm (på Jylland), som omsider blef
hennes andre make. Detta visa
otvetydigt hennes egna ord i tvenne
skriftstycken af hennes ande och hand, som
blifvit behållna intill nu.
Hennes brors omdöme om henne har
sitt vissa värde som ett utlåtande af en
klok man och som ett bidrag till
kännedomen om den rent intellektuela sidan
af hennes begåfning; men det är ej
hennes förstånd på trädgårdsskötsel, kemi
och astrologi som gifvit henne den
relativa odödlighet hon äger, ty af dessa
finnas inga andra minnesmärken kvar
än påståenden om att de existerat. Det
enda arbete af hennes hand, som finnes,
är en släktbok, tillkommen långt
senare, då hon blott var åskådarinna af
lifvet.
Bättre bibehålles då minnet af
hennes personlighet af de tvenne
skriftstycken, som båda ingifvits henne af
hennes kärlek.
Det ena är ett långt bref på latinsk
vers, ställdt till Erich Lange. Redan
tidigt var det kändt i Danmark och gaf
gifvetvis upphof till föreställningen om
Sophia Brahes klassiska lärdom. Tycho
Brahes danske biograf F. R. Friis har
dock i Wien funnit en ny afskrift af
detta versbref, under omständigheter som
tyda på att det är Tycho själf som
gjort öfverflyttningen till latin. Många
vändningar i tanken visa dock otvetydigt,
att Sophia Brahe själf gifvit konceptet
till det glödande brefvet till Erich Lange,
hennes Titan, Uranias sol. Blott ett enda
drag må anföras, men det bör vara till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
