Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svensk filosofi. Af Allen Vannérus. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK FILOSOFI.
Af ALLEN VANNÉRUS.
Med i bild.
Vitalis Norström : Hvad innebär en modern ståndpunkt i filosofien ? Afd. I. (I Göteborgs
Högskolas årsskrift 1898.)
VID en blick på den svenska
vetenskapliga filosofien nu vid sekelslutet
faller det genast i ögonen, hvilken
undanskjuten och opåaktad ställning denna
filosofi har inom vår bildningssfar. Det har
väl alltid varit en bland filosofiens hemliga
önskningar att utgöra en makt inom det
allmänna tänkesättet, ty bland de brokiga
inslag, hvilka löpa som röda trådar genom
detta, förbinda sig många, och visst icke
de minst starka, omedelbart med de
problem, som det är filosofiens uppgift att
behandla och om möjligt lösa. Men nästan
aldrig finner man, att det allmänbildade
tänkesättet upptagit något från den
vetenskapliga filosofien. Hvad t. ex. en
disciplin sådan som kunskapslära sysselsätter sig
med och innehåller, vet man i regeln icke.
Metafysik är ett mera bekant ord, men det
torde då det uttalas i regeln åtföljas af
en grimas och en rysning. Termerna
realism, naturalism och idealism äro ännu
mera kända, men då man använder dem, fäster
man ingen specifikt filosofisk betydelse vid
dem, utan tänker i stället på romaner och
taflor och det konstnärliga sätt, hvarpå dessa
äro utförda.
För filosofien själf är denna dess
utflyttning från centrum till ett oansenligt läge
långt ute i periferien — skäligen likgiltig.
Hufvudsaken för denna är fastmer, att den
inom sitt eget område lefver ett kraftigt
och rikt lif. Då allmänheten kan
undvara filosofien, kan filosofien godt undvara all-
mänheten. Inom filosofiens egen lifssfär
däremot blir ingen afprutning tillåtlig. Ty
denna vore liktydig med att låta
indifferentismens smyggift döda entusiasmen för
den teoretiska idén i några af dess mest
betydelsefulla manifestationer.
Den svenska filosofien äger för
närvarande icke få härdar, och senast har
elden tändts vid Göteborgs högskola. Då
man i våra dagar talar om svensk filosofi
så där i kollektiv sammanfattning, får man
dock icke tänka sig någon enhetlig och
solidarisk »skolas» lärosystem. Det är i själfva
verket endast ett antal isolerade individer
som filosofera, en hvar efter sitt stora eller
lilla hufvud. Bristen på samling och
växelverkan är i ögonen fallande. Och något
sådant som en filosofisk litteraturkritiker
finnes icke, liksom ej heller något litterärt
organ, en filosofisk tidskrift. Dessa föga
uppmuntrande förhållanden kännas
onekligen som ganska tryckande brister. Då var
det bättre ställdt vid förra århundradets
slut med Benjamin Höijer i spetsen såsom
kritiker, disponerande mer än en »journal»
för ingående filosofiska afhandlingar.
Emellertid, man kan ju resonera som
så, att äfven det är tämligen likgiltigt,
huruvida det finnes någon samverkan och
ömsesidig beröring af det antydda slaget
eller icke. Det kan icke behöfva vara
någon hufvudsak att uppträda i flock eller
som lärjungar under en mästare eller en
kritiker, utan här är det tydligen viktigast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
