Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svensk filosofi. Af Allen Vannérus. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
ALLEN VANNÉRUS.
randet rör sig. En af dessa går fram
genom den modema naturalismens för
Norström icke särdeles anslående trakter, den
andra genom den spekulativa idealismens
labyrinter, den tredje, som kan anses ligga
i midten med naturalismen på den vänstra
sidan och den idealistiska
konstruktionsfilosofien på den högra, är Norströms egen
kungsväg, den väg i hvars förlängning just
idélärans perspektiv hägrar. Eller för att
tala utan bild, Norström kritiserar de
båda motsatserna empirisk naturalism och
spekulativ idealism för att sedan, anknytande till
dessa historiskt gifna fenomen men höjande
sig öfver dem, ställa sig på den enligt
honom sannskyldigt moderna ståndpunkt i
filosofien, hvars anda framgår däraf, att
den har att principielt bevara den
idealistiska och rationela syftningen men
förlägga undersökningen »inom en säker
erfarenhets hank och stör och genomföra den
med enbart analytisk metod».
Erfarenheten skall alltså utgöra
utgångsgrundlaget. I enlighet därmed fastställer
Norström stundom filosofiens uppgift
såsom en erfarenhetsanalys. Men därigenom
skiljer sig filosofien icke från de empiriska
specialvetenskaperna, hvilka dock äro de
erfarenhetsanalyserande vetenskaperna par
préférence. Skiljepunkten blir emellertid
närmast den, att filosofien har att gripa
erfarenhetens väsentliga innehåll. Men äfven
denna distinktion är icke rätt ägnad att
låta filosofien framstå som en vetenskap
med specifik uppgift. Detta specifika
kommer först till mera prononceradt uttryck,
när man får veta hvad Norström anser
vara det väsentliga i erfarenheten. Det
är de i vår erfarenhet gifna värdena.
Filosofien skall, närmare angifvet, rikta sin
uppmärksamhet på kulturvö.rdena samt
befatta sig med den vetenskapliga,
konstnärliga, moraliska, religiösa och
praktiskt-tek-niska kulturens f orutsättningar samt
»undersöka dess drifkrafter och lagar och fråga
sig, hvartill det hela tjänar eller hvilket
ändamål det har». Detta är onekligen en
originel uppfattning af filosofiens uppgift,
hvilken åtminstone vid första ögonkastet synes
ägnad att vilja radikalt rubba dess gamla
positioner. Filosofien skall icke i främsta
rummet vara kunskapslära och teoretisk
världsåskådning utan värdelära. Den skall
icke vara vetenskapen om den mänskliga
kunskapen, resp. den mänskliga kunskapen
förarbetad till en systematisk
helhetsuppfattning, utan en uppsökare och en fastställare
af värden samt en dessas återförare till
deras yttersta grunder. Hvart tager emellertid,
vill man fråga, hela den teoretiska
filosofien vägen, då filosofien, ställd under värdets
kategori, synes få en exklusivt praktisk
karaktär? Norström har icke förbisett denna
fråga. Han yttrar: »Man må akta sig att
genast vara framme med den spetsborgerliga
reflexionens fientliga söndring af den ena
synpunkten från den andra, framhållande att
när värdets synpunkt införes såsom
dominerande i filosofien, då förringas samtidigt
den objektiva sanningens. Det är
naturligt att fråga sig, huru värdets synpunkt
förhåller sig till sanningens, brukbarhetens
till verklighetsforskningens, men det är
kortsynt att utan undersökning förutsätta, att
det skall ligga i sakens natur, att den ena
utesluter den andra». Detta yttrande
bryter nu visserligen udden af frågan men
besvarar den ju icke, och den teoretiska
filosofi, som Norström synes vilja återföra
till logik och som har att sysselsätta sig
med »de logiska möjligheterna (lagarne)»,
kan väl näppeligen ens tillnärmelsevis
anses täcka den teoretiska filosofiens i det
hela uppgiftssfär. Dock, vår afsikt är icke
att kritisera —- lika litet som att
acceptera — ; vi låta den nya åsikten om
filosofiens uppgift helt enkelt sambestå med
andra mer eller mindre hållbara åsikter 0111
denna sak och fastslå för öfrigt, att det nya
här består däri, att filosofien enligt
Norström skall koncentrera sig på verklighetens
värden och blifva en värdeteori i den
meningen, att den skall uppvisa dessas
förutsättningar och olika karaktär, den skall
liksom värdera själfva värdena samt äfven
söka afgöra hvilken kapacitet de äga att
häfda sig som den starkaste makten i
tillvaron. Hvad kunna vi veta om dessa
värden r Huru böra vi förhålla oss till demr
Hvad få vi hoppas, om vi bygga vårt lif på
dem? Jag förmodar att Norström skulle
kunna utveckla en god del af sin filosofis
huf-vudtankar vid en behandling af dessa tre
grundfrågor.
Då värdena blifva det viktigaste
undersökningsföremålet för den norströmska
filosofien, är det i sin ordning att de
verklighetsområden och de motsvarande
vetenskaper företrädesvis skola uppsökas och
accentueras, där man öfverhufvud kan tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
