Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 7 bilder. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SOMMAREN SKÖNA NÄR MARKEN HON GLÄDS
i83
tal, endast deras linjer och färger, icke
kyrkornas mängd, endast formen på
deras spiror intresserar mig. För en
seende var denna solnedgång från
Tosse-klätten en hänryckande färgglädje. Mot
himlens gulgrönhvita klarhet djupnade
bergen till en allt intensivare blåhet och
öfver deras ömsom bevuxna, ömsom kala
sidor kastades, genom de ilande
skuggorna och ljusflödena, ständigt skiftande
fläckar af svartgrönt, ljusare grönt, rosa,
violett, ända tills den sjunkande solen
eller den opalskiftande röken från en och
annan bråte talade om, att dalen därnere
tillhörde människorna och arbetet. Men
den väldiga klätten däremot tillhörde
ännu ensamheten och tystnaden —
åtminstone tills industrien upptäcker den
vackra, rosenskimrande granit, af hvilken den
är danad!
Medan vi tigande se, utan att se oss
otörstiga, djupnar de västra skogarnas
grönska och får violetta toner öfver sig;
allt mer ljust dimblå blifva bergskontu-
SJÖN FRYKEN MED TOSSEKLÄTTEN.
svepte dallrande rödlila slöjor öfver
höjdernas färgspel.
Färgprakten blef nu rikast på
himlen, hvars eldstrimmiga, guldkantade,
ro-senblommande skyar speglade sig i
Fry-kens norra del, medan dess öfriga yta,
liksom några andra mindre sjöars
österut, låg som matt silfver. Stillheten var
här uppe fullkomlig; endast då och då
afbruten af de klara gökropen och det
välstämda pinglet från några skällor.
Från bygdens, här uppe leksaksliknande,
hvita och röda hus lyste stundom en ruta
som guld; denna och den röda flamman
rerna åt söder, allt tätare insvepa de
dallrande, gyllene slöjorna bergen i norr och
öster; allt mer rödglödande lyser i
kanterna det stora blågrå molnet, som nyss
stod omkring solen, och med bländande
guldglans dalar solklotet från en
blodröd himmel ned mellan tallars och
granars svartgröna toppar.
När vi sedan halfbländade vandrade
ned mellan de mossiga hällarna, mindes vi
—■ ehuru utan oro — kavaljerernas jakt
på den stora björnen här i Gurlitta klätt.
Ty björnar liksom kavaljerer hafva
längesedan i Värmland sett sina bästa dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
