- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nionde årgången. 1900 /
239

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Det hundrade häftet. Af Karl Wåhlin. Med 6 bilder - Ur bokmarknaden. Af K. E. F.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR BOKMARKNADEN.

I73

villig medverkan af snart sagdt alla dem,
hvilkas deltagande i vårt arbete utgjort
målet för våra önskningar. Och i
förlitande på att häri ligger en sådd, som
skall växa upp och bära frukt till
fäg-nande och stärkande näring för nya släk-

ten i nya år och tider, se vi som förut
förbi tillfälliga svårigheter, fram mot de
mål, som vi visserligen icke skola
uppnå, men som vi icke dess mindre
oför-tröttadt skola söka närma oss.

UR BOKMARKNADEN.

Anna Wahlenberg. Två hustrur. Roman.
Stockholm, Albert Bonnier.

»’’ I *vå hustrur» är en historia om
män-niskans benägenhet att anse det
glimmande oäkta för äkta vara, att blindt
tro på ljusa djup under en lysande yta, på
frisk kärna inom ett saftigt och vackert
skal. Och om faran af att ej i tid
genomskåda ytan och utsätta det granna skalet
för en lugn och ärlig ransakelses
x-strå-lar. Faran af att utbyta det enkla
väsentliga mot det bedårande men tomma
tillfälliga.

Den är en modern historia och torde
vara ett ord i sinom tid, denna roman om
ett lyckligt och verkligt äkta äktenskap,
hvilket grumlas och oåterkalleligt brytes af
en ny, men flyktigare böjelse, en
öfvergående stämning. Författarinnan har behandlat
liknande motiv förr, men aldrig med
samma säkra grepp på ämnet som nu, aldrig
med samma allvar och samma djup i blick
liksom i känsla. Midt ur lefvande
hvardagslifvet har hon alltid hämtat såväl sina
händelser som sina personer, men hon
torde aldrig ha pejlat detta lif så djupt eller
genomskådat dessa karaktärer så skarpt
som i denna sin sista berättelse. Likaså
syns mig hennes framställningskonst nu
vara vida säkrare och färdigare än någonsin
förr, mindre omständlig, mer samlad, mer
färgrik och personlig.

Dramat har egentligen två hjältar och
lika många hjältinnor — disponenten
Lindeborg, hans son i första giftet Erik samt
hans »två hustrur». Af dem alla syns mig
Erik vara bäst skildrad, en präktigt och
kärleksfullt mejslad barngestalt, full af lif
och själ. I honom är också det band
framför allt förkroppsligadt, hvilket binder

hans far vid allt det gamla och hvilket
aldrig kan afslitas. Ty det var detta gamla,
som var det äkta och sanna; den lycka,
den första hustrun spred omkring sig, var
lugn, enkel, fåmäld; den syntes mannen
ålderdomssvag och bleknad, men den var
dock lyckan. Han fann detta sedan, när
han mist henne, när han lockats in i den
andras nät, bländad af hennes strålande
ungdom, hennes lätta sollynne och
smittande lifsglädje. Hvilka vackra och
präktiga egenskaper emellertid småningom
visade sig vara idel blanka ytor utan tankar
eller känslor under.

Är mannen väl tecknad — i synnerhet
i sitt ödes senare, tragiska utvecklingsfas
—- så är detta i ännu högre grad fallet
med de båda kvinnorna. Tvenne vidt
skilda, delvis motsatta karaktärer ; och förf.
håller oss ej i okunnighet om, hvilkendera
hon skänker sin sympati —- det kan tydas
som partiskhet, men också som rättvisa.
Ty ingen af dem är någon romantyp,
ingen är hvarken ängel eller bängel; de äro
båda af kött och blod, med såväl vackra
och starka som små och slappa drag.
Skillnaden är, att den ena under ett oansenligt
yttre gömmer ett känsligt och fint väsen,
slutet och en smula vagt men ädelt och
varmt kvinnligt. Medan den andra bakom
en glad och pikant och rikt skiftande
skråpuk döljer ett tomt och intetsägande
anlete — det kan någon gång få uttryck,
men då ett kallt och groft.

Berättelsens afsikt är intet trångt och
reaktionärt försvar för äktenskapets helgd
under alla förhållanden; tendensen är ej
riktad mot skilsmässa i allmänhet, men den
är en varning — en allvarlig och varm
maning att ej ge sig ut på nattgammal is

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free