Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En hösttermin i Oxford. Af Cecilia Wærn. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CECILIA WÆRN.
282
lighet, blir ban en af de stora och ädla
personligheter, som sätta sitt märke på
en hel generation.
Till slut några ord om ordnandet af
kvinnostudierna i Oxford. Till följd af
den egendomliga maktsplittringen
mellan de funktionerande delarna af
Universitet-Colleges och — de individuela
lärarnas godtycke, är kvinnornas
ställning där enastående. De få nämligen
bevista föreläsningar — utom vid
Mag-dalen College — och aflägga
examensprof, deras namn tryckas t. o. m. i den
officiela dass list — men de få ej degree,
inte ens diploma af universitetet — ty
därmed skulle ju de sista
medeltidsskran-korna vara fallna. Frågan föll, när den
sist (1896) var fore i Congregation —
eller församlingen af alla i Oxford
bosatta masters of arts. Att de få
aflägga examensprof beror åter därpå, att
University Board består af upplyste män,
som är kvinnosaken bevågne. Deras
ställning i Oxford är nu ungefär den,
att de äro välkomna som gäster men
ignoreras som officielt närvarande.
Emel-tid ha de det rätt bra, tack vare den
förträffliga och energiska A E. W.
(Association for the Education of Wömen),
som ordnat och leder studierna.
Studentskorna delas i två grupper:
1) Medlemmar af colleges. Det
finnes flera sådana, mer eller mindre
fullständigt inrättade efter mönster af de
manliga, med resident tutors (kvinnor),
gemensamma måltider och ett ganska gladt
arbetssamlif, som dock tar rätt mycket
på nerverna, då nu inte ens unga
engelska kvinnor (utom under sporttimmarna)
kunna lära sig att skjuta arbetstankarna
från sig, då man stänger boken för
dagen.
2) Horne Students, som skrifva in
sig i A. E. W:s Horne Students’
Association och underkasta sig dess disciplin.
Så finns äfven en fristående grupp af s. k.
miscellancous ladies, som mot en ringa
afgift få begagna sig af A. E. W:s byrå
som mellanhand vid ordnandet af
studierna— men A. E. W. älskar dem icke
som klass, om de än äro ytterst
tillmötesgående mot individer. På A. E. W:s
verksamhet kan jag här icke närmare
inlåta mig. Den har till hufvudsyften 1)
att hålla reda på de föreläsningar och
kurser som kvinnor få deltaga i, så att
de inte springa kring som yra höns;
2) att genom särskilda kurser fylla i
luckor och afrunda studierna, men
framför allt att ägna samma
uppmärksamhet åt individen, som ägnas manlige
un-dergraduates. Så ha de nu ett fullt
utbildadt tutorial system. Vidare stå alla
Horne Students under uppsikt af en Lady
principal, som ser till att de bo i
lämplig bostad, »hålla termin», inte gå på
dansnöjen under terminen och i öfrigt
uppföra sig anständigt och akademiskt.
Allt detta kan tyckas underligt nog för
svenska läsare, och det finnes äfven
engelska kvinnor som inte äro roade af
de officiösa tébjudningarna. De flesta
finna sig väl däraf och af den aldrig
tröttnande personliga välvilja, som * de
kunna påräkna i alla andliga och
lekamliga svårigheter. Till någon beskäftig
eftersyn urartar det ej — därtill äro ju
studenterna för många. Och det ginge
tydligen inte an, att kvinnorna ginge som
lösdrifverskor i ett samhälle, där själfva
männen stå under vederbörlig kontroll
och där hela sam- och arbetslifvet hvilar
på en grundval af oskrifna lagar, som
ingen utomstående kan ha reda på. Så
äro de kostnadsfria föreläsningarna
(universitetsprofessorernas) inte i vår mening
offentliga; man måste vara anmäld eller
inbjuden. Så stå college-gårdarna öppna,
men salar och kapell äro endast vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
