Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tre dikter. Af John Alfvén - Klagosång - Natthymn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER.
253
Men hösten nalkas hastigt med förfäran,
och intet hejda kan dess lopp.
O, lyssna, broder, till den höga läran:
lef ren och stor, fast utan hopp!
kor.
Ve, I arme, jordetiden
lik en dröm är snart förliden.
Hopplöst kämpen I och striden,
fram mot grafven blott I skriden.
kormästaren.
Mång’ bitter dryck ur fylld pokal
jag druckit har, men bittrast af dem alla
var kärleken, som bryggs på vin och galla,
på himmelsfröjd oeh helvetskval.
Den gömmer djupsta ve och högsta fara,
den leken är mig föga kär,
ty den är bittert, bittert allvar bara
och hjärtekval, som skär och tär.
kor.
Vill du fri från kvalen vara,
låt då kärleksdrömmar fara,
skåda uppåt mot den klara
himlens gyllne stjärneskara!
kormästaren.
Min vakas dröm är salighet.
Om denna skatt i detta lifvet vinnes,
så är jag viss därpå, att den blott finnes
i dig’, du höga ensamhet.
Vår jord är alltför full af mänskors afvel.
Försvinn, du fräcka hop, försvinn!
Slå upp din port, o död, på vidan gafvel,
och drif de töfvande ditin!
kor.
Ibland mänskor icke leten
efter skatter, utan veten,
att den högsta saligheten
finnes blott i ensamheten!
kormästaren.
Ditt hjärtas sköka är ditt skratt.
Ditt skratt kan afund, hån och skam
förtälja,
åt hvarje känsla vill det falt sig sälja,
men allvar är en kostbar skatt.
Förvridet anlet’ är min största pina,
ditt fräcka hånskratt är din skam.
I grafven skall din skalle evigt grina,
så var på jorden allvarsam!
kor.
Re’n din grift är redd och färdig.
Dyre broder, lär dig, lär dig
sträfva uppåt, hög, ihärdig,
kämpa tapper, tyst och värdig!
NATTHYMN.
två röster
(en gosse och en flicka framför koren).
Natten fördunklat
de glänsande fjärdar,
rymdens otaliga
glimmande världar
glittra och speglas
i vikarna blå,
hviskande vågorna
drömmande gå.
koren Csnabbare tempo).
Ack, låt dina sorger fara!
Drömmens land det underbara
låtes upp, och se, en skara
dimgestalter i den klara
månens skimmer svärma kring.
Sänkt i dvalans ljufva villa,
skall du inga tårar spilla
och ditt hjärta jubla stilla
öfver drömmars underting.
två röster.
Björken sin gnistrande
löfkrona sänker,
suckande vågen
den veka bestänker,
darra dess droppar
på bugande gren,
glittra som pärlor
i fullmånens sken.
koren.
Se, en pilt vi sågo gånga
uti örtagårdens ånga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
