Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - På jägarstråt. Humoresk från Lappland af Frida Åslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PA JÄGARSTRAT.
för, men nu kände han sig mindre lifvad
att prata än eljest. Han kom sig inte
för att stiga opp utan satt bara och
kände efter, om han fanns kvar hel och
hållen efter promenaden.
—• Två armar —• och två ben — jo,
de funnos! Och fötterna! — jo, båda
två! —
Så for han med handen pröfvande
nedanför toppmössan. — Näsan? — Jo,
den stod rätt ut som vanligt. — Och
munnen ? — Men där kändes tomt!
Ah, din lurfqwoptja dej, har du tagit
pipsnuggan!
Då blef också Anta arg.
Han for upp och hötte näfven inåt
skogen.
— Vänta du, jag ska lära dig att
stjäla folks pipsnuggor, din snålhans!
Så kom Parta skidandes.
Litet flata voro gubbarna, men sinta
och arga.
Ej blef det mycket dryftadt om hela
kalaset! Ingen ville börja, och för resten
var det ingenting roligt att tala om.
Då de kommit fram till tallen, där
Anta hade sina skidor, och han fann
pipan i snön, sken han nog upp och
hängde den på sitt vanliga ställe i ena
mungipan.
Men de skidade i väg hemåt med en
sådan fart, att toppmössorna lågo bakåt
af vinddraget och skidorna fräste mot
skarsnön.
Och då de kommit dit, där Anta
skulle ta af till sin kåta, tyckte Parta:
— Jag skidar allt öfver till Nila, jag,
och ber honom komma med oss i morgon
och ta’n. Det går nog inte an att gyckla
med drömmar, du; vi fä nog inte tag
på björn, förrn Nila är med.
Anta nickade, men spände stafven
mot en sten, så att det sjöng.
Så började han glida utför sluttningen
åt det håll, där rök steg upp.
Där fanns hans kåta.
Nästa dag på kvällen var det ett
gladt lif hos Antagubben i Gibbmoukken.
Kring elden i kåtan sutto de, Anta och
Nila och Parta, och rökte, så de ej sågo
hvarandra genom molnen.
Nu voro de glada, minsann! De
pratade i munnen på hvarandra och
»jojkade» och skrattade.
Se, nu hade de ändå lurat qwoptjan!
Han hade gått i idet igen, och där hade
de fått lifvet ur honom, innan han
hunnit komma ut.
Och nu hade de kommit hem med
honom. Och kaffet fräste och kokade
öfver elden, och i grytan, som hängde
däröfver, fanns färskt kött!
Nu skulle det bli fest!
Och skrattet och jojken trängde
genom tältspringorna ut i kvällen.
Därute satt månskäran på en
grantopp och tittade på björnen, som låg
utanför kåtan på den blågnistrande snön.
Men så öppnades tältdörren, och
gubbarna kommo ut.
Nila och Anta gingo fram till björn
och slogo hvarann i hand på karlavis.
— Nu skulle de komma sams och
bli vänner igen! —
Mångubben pä grantoppen nickade
och myste:
— Den glädjen, den glädjen, den gör
till och med jordfolket försonliga!
Ord och bild, ç;e årg.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
