- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nionde årgången. 1900 /
276

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Carl Larssons "Ett hem i Dalarne". Af Karl Wåhlin. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276

KARL WÅHLIN.

Hvad säga fruarna om salong och matsal
utan gardiner för fönstren? Carl Larsson
har förmodligen löst frågan med det enkla
resonnemanget, att han, hunden, katten
och blommorna tycka om solsken och att
det ej finns något i rummen som tar skada
af solen. Väggarna äro strukna i ljusa
färger, de mest välgörande för våra tunga
nordiska lynnen; i salongen indelade i
väggfält genom smala lister och bårder. I
barnens sofrum, med tak i ryggåsfason, ett
enkelt men smakfullt schablonmönster. I
matsalen panel med hylla. Ingenstädes en
tapet. Fönsterinfattningar och möbler i
omväxlande, lifliga färger: hvitt, orange,
högrödt. Dörröfverstycken och dörrspeglar
dråpligt målade af konstnärens egen hand.
Inga »samlingar» af fornsaker, bondsaker
eller konstsaker, blott här och där ett par
lampetter, en spegel, en akvarell, en
gravyr. Exteriören polykromt behandlad, med
en stor hvit skorsten mot det röda
tegeltaket, hvitt listverk och hvita
fönsterinfattningar mot träväggarnas ömsom starkare,
ömsom svagare röda färger; den lilla
verandan inuti blåmålad.

Man kan om detta inbjudande och
fängslande hem säga, att det på ett
själfständigt sätt upptagit den enklare svenska
herregårdens goda traditioner. Det har
det oskattbara läget ute i en vacker
landsbygd. Naturens röster tala där i älfvens
brus, i vindens fläkt, i blommornas doft
och i fåglarnes sånger. Men i denna bygd
ligger det som ett hem för fosterländsk
kultur, prägladt af smak och förfining på
samma gång som af den enkla och sköna
enfald, som är Carl Larssons bästa
egenskap som konstnär.

I den alltigenom förträffligt skrifna
texten påpekar konstnären det praktiska syftet
med sin bok. Han omtalar med djupt
beklagande, huru den smaklösa
industrigrannlåten förjagat de gammaldags
hederliga, solida och stilfulla möblerna och
prydnadsföremålen först från de bildades hem

och slutligen äfven från böndernas stugor.
Förr slöjdade männen, spunno och väfde
kvinnorna alla bohagsföremålen, och man
lefde i en omgifning, som var uttryck för
allt hvad man ville och förmådde.
Sammaledes med dräkterna. De voro alster af
husflit och gåfvo sina bärare en stolt,
vederhäftig prägel af en klass, som lefde
lifvet på sitt sätt och efter sina villkor. I
stället har kommit den moderna bostaden
med dess smaklösa hopning af billigt och
värdelöst, ovaraktigt och oskönt kram och
den moderna dräkten af fabriksväfda tyger,
hvars löjlighet träder i öppen dag så snart
den öfvergifves af modet. Denna bostad
och denna dräkt i deras tarfligaste former
tillägna sig våra bönder. De blifva
herremännens apor, förnedra sig själfva och sin
klass, minska sin trefnad och försämra sina
lefnadsvilkor.

Häri ser Carl Larsson med rätta en
samhällelig olycka, och han har känt det
som sin skyldighet att göra något för dess
afhjälpande. Han har icke velat gifva
någon normaltyp för en bostad, ägnad att
tillfredsställa hvars och ens behof, han han
blott velat visa oss huru han löst
problemet. Han har ju haft sällsynta
förutsättningar därför, han unnar oss andra att få
det lika bra som han, och han tror med
rätta att hans bok kan gifva värdefulla
anvisningar till en för hvar och en så viktig
sak som att dana sig -ett vackert och
trefligt hem.

Den fullaste och rikaste njutningen af
denna bildserie erfar man, när man står
inför själfva originalmålningarna, som
nyligen införlifvats med Nationalmuseum.
Den lockar oss med starkare och intimare
intressen än de blott pittoreskt uppfattade
konstverken förmå. Den står i hemligt
förstånd med en hvar, som äger ett hem, på
hvilket han sätter värde, vare sig i
Dalarne eller annorstädes. Den har det vida
hjärtats och det friska lynnets eröfrande
makt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free