Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Arktiska sommardagar. Af Thorild Wulff. Med 20 bilder efter fotografier af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
THORILD WULFF.
skilda partier. Magnetobservatoren
ställde upp sina tillbehör på en bergsknall
bredvid och lät under några timmar
magnetnålarna för sig afslöja de
naturhemligheter, efter hvilka hans trånad stod.
Meteorologen drog sig bort mot bayens
inre, i afsikt att uppmäta och fotografera
ett par glacierer för att därigenom
bidraga till lösandet af frågan om jöklarnas
periodiska till- och aftagande.
Botanisten axlade sin portör och satte
kurs in genom en väldig »rendal», hvars
fjällsippan (Dryas) redan färdig med
öppnade oskuldshvita blomkalkar, bjudande
ut sig åt de små amoriner, som i
flug-och myggestalt här gå ärendena mellan
blomma och blomma. Öfverst i
sten-skräntorna, inom räckhåll för
snödrifvor-na, sträckte svartulliga vallmostänglar sig
raka efter vinterns långa sömn, här och
hvar hälsande solen med en nysprucken
svafvelgul blombukett. Mossorna stodo
vattensvällda och frodiga i grönt och
brunt och rödt, och lafvarna bredde ut
HÄNGANDE GLACIER. SMEERENBURG, DANSKÖN. 3 JULI.
moränbranter tycktes gröna och
inbjudande. Vintern hade ännu ej riktigt
släppt taget, och blott de allra djärfvaste
trotsarna bland den arktiska växtvärlden
hade vågat sticka fram sina skott. Här
och där i sumpmarken lyste en liten gul
fjällranunkel, och i Luzula- och
Drabatuf-vorna spirade knopparna fram. Oxyria,
fjällsyran, sköt sina blodröda, frodiga ax
ur marken, och mellan polarvidets redan
utsprungna hängen hade våren just låtit
erotiken börja spela. Mellan stenflisorna,
där solgasset starkast sög sig in, var
sig i vätan, feta och pompösa i
mörkgröna, grådaskiga eller brandröda kläder,
men mig syntes de verka rätt
skrytsamt sterila gent emot de öfriga
växternas gryende vårvånda.
Mellan tufvorna sprang fjärplytten
(Tringa maritima), trippande och
små-flaxande framför fridstörarnas fötter, och
borta vid stranden af glacierälfven i
dalens midt lyfte under kackel och
svepande vingsus en skock grågäss, räddande
sina stekar undan jägarens arga list.
De utmanande, ängsliga skriken bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
