Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Peter Paul Rubens. Af Georg Göthe. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
GEORG GÖTHE.
lighet är, dess mer stegras naturligtvis
intresset att intränga i sammanhanget mellan
hans konst och hans öfriga personlighet
samt tidens lynne. Och ett särskildt
psykologiskt intresse — bredvid det rent
artistiska — lar studiet af en man sådan
som Rubens, hvars hela anläggning är så
bred och mäktig, så rikt sammansatt, så
full af åtminstone skenbara motsägelser, en
person hvilken så intimt lefver med i
samtidens lif, på så många områden utanför
konsten, och som så fylligt representerar
denna tids lynne äfven i sina brister och
så grundligt dominerar dess smak. Det
är också med odeladt intresse man följer
Michel i hans lifliga och innehållsrika
skildring af Rubens såsom privat personlighet.
Jag håller författaren räkning för, att
han i sin entusiastiska och af djupaste
beundran fyllda skildring af konstnären vågar
säga rent ut hvad han finner vara dennes
begränsning och hans med tidens oarter
sammanhängande brister. Han tvekar
sålunda ej att gång på gång kalla honom
teatralisk, banal, trivial, plump och rå,
förebrå honom brist på distinktion o. s. v.,
i stället för att, såsom vissa moderna
esteter det göra, med förskönande epitet taga
dessa jämförelsevis naiva tidslyten till
intäkt för sitt eget behof af raffinerad haut
goüt på en dekadent lifsuppfattning.
I själfva verket, då man i tankarna
öfverfar massan af dessa väldiga ytor, som
Rubens’ raska pensel målat fulla med
människokroppar, på hur många punkter
möter han oss icke som en sannskyldig
grobian! Hur ofta choquerar han oss icke
med dessa madonnor, helgon, änglar eller
mer och mindre allegoriska gudinnor, som
tämligen simpelt blänga mot oss och tyckas
begagna sin ideala position egentligen blott
för att étalera sina svällande eller barockt
svulstiga behag, sina oblygt blottade former
af flamsk tyngd och simpelhet! —
målningar hvilka en nutida människa mången
gång med skäl tvekar att ställa ut i
offentliga samlingar och inför en åskådande
allmänhet, som endast till en ringa bråkdel
är tillräckligt härdad, d. v. s. historiskt
och estetiskt bildad, för att kunna
uteslutande fästa sig vid målningens rent
artistiska förtjänster. Eller man tänke på
den rasande brutaliteten i hans berömda
»Kermess» i Louvren — i öfrigt ett rent
mästerverk i måleriskt hänseende! Eller
på hans många Susanna-bilder, hvilka ge
en allt annat än gammaltestamentligt trogen
skildring af en stackars förföljd kvinnas
kyskhet. Eller man tänke på den härligt
målade, stora nakna Andromeda i Berlin
— till hvilken Helena Fourment stått
modell — med dess teatraliskt poserande
gestalt, hos hvilken smärtans uttryck totalt
saknar uppriktighet och sanning. Eller
man tänke på dessa många nymf- och
och satyrbilder från hans senaste tid, i
hvilka samma Helena Fourment — hans
egen älskade hustru! — får stå modell till
figurer och spela med i scener af rent
ani-malisk sensualism — dukar som såldes af
målaren till den förste bäste köparen.
Icke sant! Skulle man icke inför alla
dessa fantasiens debaucher tro, att mannen
i verkliga lifvet var en oregelbunden sälle
och en krass vivor ? Och hvad finner man
ur hans lefnadshistoriar Jo, att han icke
blott, såsom nämndt, var en finbildad och
belefvad världsman, utan ett verkligt mönster
af äkta man och far, som älskade sin familj
och sitt hem högst af allt och alltid
längtade dit tillbaka från sitt halft nödtvungna
lif ute i stora världen, en fridsäll man,
som i det offentliga lifvet städse ifrade för
fred och förlikning och knappt fann ord
nog starka i sitt ogillande af duellväsendet
— på en tid, som dref en formlig kult
med krigisk gloire; en lika passionerad
som metodisk arbetare, en
ordningsmänniska af första rang, en god ekonom, som
skötte sina affärer så väl, att han, trots de
dryga utgifterna för sitt dyrbara hushåll och
sina samlingar, vid sin död lämnade efter
sig en förmögenhet på omkring 1,500,000
francs; slutligen en religiöst from,
människoälskande och hjälpsam, godmodig och
själfbehärskad natur, en karaktär hvars
dominerande egenskaper, trots hans rika,
öfvermäktiga fantasi, voro, säger Michel,
intelligensen och viljestyrkan.
Samtida vittnen intyga, hur väl
regle-radt hans lif var, och de låta oss nästan från
timme till timme följa hans dagliga vanor.
Han stod tidigt upp, redan klockan fyra
på morgonen, och började sin dag med att
gå i mässan. Hemkommen satte han sig
genast till arbetet, under hvilket ofta den
nämnde föreläsaren fick föredraga en latinsk
författare. Midt på dagen intog han en
måttlig måltid med de sina. »Han åt helt
litet», säger biografen de Piles, »för att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
