Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Peter Paul Rubens. Af Georg Göthe. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
GEORG GÖTHE.
emile FRANçOIS michel.
Han kallar det råa rått och det fina fint.
Ty han äger denna respekt och sympati
för det ädelt mänskliga, som äro så
välgörande för sinnet äfven i konsten och
som äro oundgängliga för att man äfven
där skall kunna andas en ren och
hälsosam luft. Man har vid läsningen af hans
bok den angenäma känslan att befinna sig
i »godt sällskap», och han själf kan
anföras såsom ett exempel på den erfarenhet,
som ännu i dag torde kunna göras, att en
verkligt genombildad fransman är den
finaste typ, som den europeiska odlingen
producerat.
Litteraturen äger nog skildringar af
Rubens’ konst, som gå mer på djupet. Jag
erinrar exempelvis från den nordiska
litteraturen om Julius Langes historiskt
spekulativa uppsats öfver Rubens (i Nordisk
Tidskrift 1880*). Men på det mera uppe
i dagen liggande plan, hvarpå Michels
skildring är anlagd, är den ypperligt byggd
och genomförd.
Som Emile Michel är en af de icke
allt för talrika konstlärde i utlandet, som
besökt de nordiska länderna och för sina
arbeten studerat deras samlingar, och
sålunda torde vara personligen bekant för en
och annan nordbo, vill jag till sist anföra
några data ur hans lif, på samma gång
* Omtryckt i »Menneskefiguren i Kunstens
Historie», Kobenhavn 1899.
hänvisande till det porträtt, som åtföljer
dessa blad och som Michel på
tidskriftens begäran benäget ställt till dess
förfogande.
Detta porträtt är taget för en tjugu år
sedan. Emile François Michel är sålunda,
som man däraf kan döma, numera en
gammal man. Han föddes i Metz 1828. Han
ägnade sig tidigt åt målarkonsten såsom
utöfvande artist och var elev af Maréchal
och Migette. På franska utställningar
påträffas sedermera hans namn, alltifrån 1861 och
ända fram till början af 1880-talet, under
en mängd landskapsmålningar, af hvilka en
1868 förskaffade honom en medalj och en
inköptes för franska statens samling i
Luxembourg; andra dukar finnas i andra
franska muséer. Men denne flitige
landskapsmålare kastade sig märkligt nog vid
mognare år på konsthistoriska studier och
blef snart en författare af rang (med tiden
■> membre de 1’Institut» såsom ledamot af
konstakademien).
Ungefär vid samma tid hade en annan
och visserligen mera betydande fransk
målare ägnat sig åt konsthistoriskt
författareskap, nämligen den redan nämnde Eugène
Fromentin, som 1875 skref sin genialiska
bok »Maltres d’autrefois». Men det, som
hos Fromentin endast var en episod, blef
för Michel en lifsuppgift. Han blef
konsthistoriker på allvar.
1883 skref han ett arbete om »Le
Musée de Cologne», 1885 ett med titel
»Les musées d’Allemagne». Därefter har
han i sammelverket »Les artistes célèbres»
publicerat mindre monografier om
Rembrandt (1886), Terborch (1887), Hobbema
(1890) och Ruisdael (1890), dessemellan
författat konsthistoriska artiklar i Revue des
deux mondes samt Gazette des beaux-arts,
1893 sin stora, rikt illustrerade monografi
öfver Rembrandt och nu slutligen i år
motstycket därtill, den vackra och betydande
monografien öfver Rubens, på hvilken jag
med ofvanstående rader velat fästa
konstvännernas uppmärksamhet.
Dessa arbeten ge på sitt område ett
talande vittnesbörd om det lifligare intresse
och mera inträngande studium, som de
franska författarna allt sedan 1870 — 71
årens fransk-tyska krig börjat ägna
företeelserna och forskningen i andra länder.
Och denna sinnets vakenhet och
mottaglighet, denna omsikt i den europeiska fack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
