Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från operan och konsertsalarna. Af Magnus Josephson. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN OPERAN OCH KONSERTSALARNA.
87
småborgare; typen påminte nästan något om
en sentimental tysk byskolmästare (i kostym
från midten af seklet), något som nu
knappast kan vara riktigt.
Hvem hade kunnat tro denne Canio
— detta halfgamla, afsigkomna
aktörsoriginal, så rörande i sin sorg — om
att kunna förvandla sig till den sensuele,
eldige medeltida riddarsångaren, till att
med så fulländad illusion kunna
uppbära Tannhäusers flammande röda mantel ?
— Den af vår publik, som för öfrigt ville
veta, hvad som verkligen menas med
Wagnersång, den borde här ha hört på hr
Anthes’ föredrag af Romresan, och det
hade fallit som fjäll från hans ögon —
detta trots några små musikaliska friheter,
som sångaren på grund af sin indisposition
tog sig och måste taga för att kunna hålla
ut. Inga osköna skrik, endast deklamation
och nyanser. Den berömde
Miinchen-tenoren Vogl, som nog måste ha suttit
inne med de rätta traditionerna, eftersom
han studerat in flera Wagner-partier för
Wagner själf, deklamerade till och med
hela Romresan piano endast med
röststegring på höjdpunkterna. —- Hr Anthes’
gästspel blef sålunda lärorikt, förmodligen
icke minst för de unga tenor-adepterna vid
vår opera. Af dessa besitta vi f. n. två,
hr Malm, som fortsatt sina lyckosamma
debuter och nu blifvit engagerad, samt hr
Sven Nyblom, som vid debuter i »Carmen»,
»Aida» och »Faust» visat goda dramatiska
möjligheter och musikalisk säkerhet men låtit
höra en, frånräknadt en eller annan
effektton i höjden, något bräcklig stämma. Ännu
ett förvärf har Operan gjort i den från
våra konsertsalar välbekanta
altsångerskan fru Davida Afzelius, som i Amneris’
dramatiskt upprörda och — med än mer
framgång — i Orfevs’ sångbara parti låtit
höra sin fulla, sköna stämma. Fru
Afzelius har visserligen ännu ett och annat
att lära, men hennes stämmedel och
förträffliga diktion samt de — trots den
bristande scenvanan och den otillräckliga
instruktion, som nu för tiden bestås
debutanterna — tydligt framträdande
dramatiska anlagen göra dock hennes
engagement till ett af dem, som man hälsar
med afgjord tillfredsställelse. Måtte hennes
talang nu blott finna riklig användning.
En god subrett kunde vederbörande äfven
ha förvärfvat i fröken Edla Hamberg, som
FRU AFZELIUS SOM AMNERIS I »AIDA».
var den mest skälmska och muntra Zerlina.
vi här sett på mången god dag, och som
skötte sina visserligen icke ovanliga
röstmedel bättre än mången annan, som
ut-skrikits som sångerska. Af en eller annan
väl fördold anledning har denna debut
emellertid icke hittills ledt till något resultat.
På altsångerskor lida vi f. n. ingen
brist. En helt ung debutant på hr Ranfts
operett-scen, fröken Blenda Nilson, har
sålunda låtit höra en mjuk och sonor, låg
stämma, som det en dag torde kunna
bli något af, så mycket mer som dess
ägarinna otvifvelaktigt hör till de begåfvade.
Den egentliga dragningskraften vid denna
seen har utgjorts af den nye
uppseendeväckande tenorsångaren Schücker, hvars
stämma, om också icke ännu fullt jämnt
utbildad, i alla fall äger en glans och en
klang, som höra till det ovanliga. Hela.
hans föredrag och uppträdande i öfrigt
röja väl mer friskhet än kultur — och
däröfver bör man kanske icke sörja —, till
och med så mycken naturfriskhet, att den
med ett pius af artistisk utbildning borde
göra honom lämplig som Siegfried, alltså
till den sångare, som Operan i år och dag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
