Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Viktor Rydbergs Varia. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERGS VARIA.
97
det faktum, att en sådan sträfvan finnes,
den kan öfversättas som individuelt
skyddsbegär och maktbegär, den kan upptäckas
som ett uppbyggande af samhällen för
gemensamt skydd och bekvämlighet, den kan
spåras som förstöringslust af det för
varelsen skadliga och hinderliga och alstrar då
grymhet och krig, som sedermera
modereras af samhällsinstinkterna •—- korteligen:
allt är former af kampen för tillvaron, hela
denna individskyddande, samhällsdanande
kraft är en själfskyddande sträfvan, om
hvars princip vi intet annat veta än att
den ligger inom oss som en mer eller
mindre förfinad egoism. Angående det
idealistiska antagandet, att denna impuls
för vårt förnuft eller för världens eviga
nydaning i allt större fullkomlighet är en
yttre impuls, kommande från ett
gudomsväsen, försäkrar materialismen, att det
möjligtvis kan vara sant som hvarje annan
hypotes men icke har en skymt till bevis.
Om vi föreställa oss innevånarna på en
annan planet vara så och så beskaffade,
kan detta mycket väl vara sant, men af
vårt antagandes möjlighet följer icke dess
sannolikhet. Emot denna argumentation
torde väl idealisten i alla tider bli lika
svarslös, som förmodligen materialisten
alltid kommer att bli det, om han uppfordras
att med fakta bevisa omöjligheten af Guds
existens. Också är det ett annat stridssätt
Viktor Rydberg begagnar, nämligen att den
mekaniska utvecklingen alltid går jämsides
med en helt annan andlig utveckling. I
denna fråga har han också uttalat ett af sina
vältaligaste och djupast kända ord, när han
i Om Buddha återvände säger:
»Om vårt släkte haft sina embryoniska och
fosterskeden i den animala världen, innan det vardt
till en tänkande, pl världsgåtan grubblande, till
gudomligheten ropande, till odödligheten trängtande
varelseart — ja, om allt hvad andligt, som kommit
till företeelse på de i rymden skinande världsträ-
den, burit naturlighetens lindor — huru kunde detta
bevisa något mer än att hvarje barn burit dem —
— — Att det naturliga går i tiden fore det
andliga, det visste de gamle så väl som du, och hvad
de, det oaktadt, på skilda tungomål utsagt: Kàma
är urgrunden, Zeus är ursprunget, Ab yove
princi-piuni, i begynnelsen var ordet, det skola framtida
århundraden på sina tungomål upprepa, så länge
tanken mäktar skilja mellan tidsföljd och grund och
fatta, att det, som till tiden är senare, men som,
med sträng determination, med orygglig
nödvändighet framarbetadt ur ett till tiden föregående, måste
vara förut bestämdt i detta, måste vara
utvecklingens grund såväl som dess mål.»
Det blir också tron och känslan,
snarare än yttre fakta, som för en idealist af
Rydbergs skaldelynne måste bekräfta och
ge stadfästelsen åt hans lära. Hans
författarskaps egentliga hufvudproblem blir att
tolka lifvet som meningslöst, om det blott
vore mekaniskt. Hvarje undantag från den
fysiska världsordningen, från
kraftregementet och lydnaden under materiens lagar,
allt som utgör människans
själfständighetsförklaring och själfhärskarinstinkt ser han
mycket ofta i glansen af ett minne och ett
intryck från en högre värld. Alla dessa
minnen äro lätt förjagade som skuggor,
dunkla, ofta halfmedvetna, och trots
Rydbergs klarhet i stil och skärpa i tanke blir
han därför symbolälskaren, mytälskaren,
så mycket af en fantasiens slaf, att han till
och med kan lida af de lingvistiska
tolkningsförsökens Tantalikval.
Det starkaste intrycket Viktor Rydberg
ger är dock ett annat. I denna tidskrift
skref han 1893 en liten uppsats I half
slummer, som äfven finnes införd i »Varia» I,
och där finnas följande ord: »Ju högre en
karaktär är, dess klarare framlyser ur den
något typiskt-idealt, något allmängiltigt för
vårt släkte, något af en ledstjärna för dess
framtid, något som låter hoppas på ett
utvecklingsmål.» Ord för ord kunde just
denna beskrifning passa in på Rydberg själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
