Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En aristokratisk tidningssskrifvare och hans familj. Bild från Gustaf III:s tid. Af Oscar Levertin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ARISTOKRATISK TIDNINGS SKRIFVARE OCH HANS FAMILJ.
nörs skull, men att Cederhjelm afmålat
honom med en Rubens’ pensel.» Om
Gustaf III, som i botten var sig själf nog
och svartsjuk om sin makt, icke alldeles
ogärna såg skämtets spebelysning falla
öfver de män, hvilka hade namn om sig
att styra honom, var fröjden hos Scheffers
afundsmän och hela den afundsjuka
gustavianskaaristokratien hjärtlig och
oblandad. Artikeln hade publicerats den 27
december, och när Carl Scheffer aftonen
därefter syntes på operan för att göra
sin uppvaktning i kungliga logen, gick
en halffnissande hviskning genom hela
salongen bakom hofmannens
plymhattar och damernas solfjädrar: vallgubben,
vallgubben. Den gamle statsmannen blef
blek och förstod. Scenen var pinsam, ty
Carl Scheffer var med all sin häftighet och
alla sina hugskott en entusiast, en
fosterlandsvän, som osjälfviskt och oförtröttadt
verkat i framstegets tjänst. Och med
det bittra ord om den svenska nationens
otacksamhet, som gått frän så mången
svensk reformators mun, satte han sig i
sin vagn och for till sitt stilla Tyresjö
för att där bland böckerna glömma sin
förödmjukelse.
De andra tidningarnas häftiga
polemik mot »Sanning och Nöje» och
Cederhjelm personligen intygar den
uppståndelse, som hans artiklar väckt. I
Dagligt Allehanda anfalles han oupphörligt
och med utomordentlig hätskhet. Han
skildras som en fräck lycksökare, hvilken
bitit hufvudet af skammen. Man läse
som prof på tidens polemik och
uppfattningen af Josias Carls karaktär
följande ursinniga skildring (D. A, 10/7 1780):
»Sedan jag genom böjeligt tänkesätt och snabb
tunga från alla kanter fram och tillbaka, med
utsträckta näfvar samlat Mynt och det i en
stor Landtegendom nedlagt... så har under
en for mina ägenskaper lönlös period
landt-lefnaden blifvit min lott. Jorden var tacksam,
men hon skulle brukas af människor, med
hvilka mitt sinnelag omöjligen kunde förlikas.
37I
GRAVYR AF J. F. MARTIN EFTER OLJEMÅLNING
AF A. ROSLIN.
Jag gjorde mig processer om Giftermåls
Con-tracter, Landtbostädjor, Prästerättigheter, Fisken
och slutligen med Ämbetsmän, hvilka helt nära
bringat mig att återkalla och kanske afbedja
mina skrifter. Jag är därför sinnad utgifva en
Weckoskrift under titel »Den Moraliska
Anatomi Salen». Ingen hederlig och om
Fäderneslandets bästa omtänkt människa skall däruti
blifva Pasquillerad, icke eller några
öfversättningar bindas till en svekfull penningenot, ty
sådant tillhörer endast den, som förkläder sig
i Sanningens och Ljusens ängel. Nej, denna
skrift, som utgifves utan någon Provincial
Sam-mangaddning, skall till börja handla om
Anatomien öfver tre insända cadaver, nämligen
1) Belackaren eller den Svenske Cain, 2)
Seigneur de Bingbong eller Mercurii Skvallerbytta,
3) Finkel Momus eller det odestillerade
Nådehjonet.»
En annan dag söker Allehanda
förklara, hur en tidning, hvilken såsom
»Sanning och Nöje» består af »triviala och
tunga Reflexioner», samt »gallsprängda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
