Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En aristokratisk tidningssskrifvare och hans familj. Bild från Gustaf III:s tid. Af Oscar Levertin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
OSCAR LEVERTIN.
opp lika förgänglig som dess glädje,
att intet djur är spakare, ingen planta
•enträgnare att lefva trots slag och hagel
än människan, öfverordens och
ostadighetens, de brutna löftenas och den evigt
återupptagna trådens väsen. Den unga
frun skulle drabbas af ännu flera sorger.
Hennes barn dogo, och dock lefde hon
som Martha för sina bekymmer och af
sina bekymmer, intill dess en vacker vår
hon plötsligt kände sig igen som den unga
kvinnosländan, som ville ut på äfventyr,
glömsk af allt.
Germund Adam hade med en rörande
ifver skött sin brorsdotters intressen,
försyn, hjälpare och riddare på en gång,
och under hans omsorger och årens lopp
tillfrisknade också Margaretha Ulrica
fullkomligt. Den långa följd bref hon skref
till onclen låta oss ana det stilla men
rastlösa arbetet af naturens läkekraft.
Snart blir tonen lättare. Skämtet dyker
upp först skyggt, sedan frimodigare. När
•ett par år gått, är det en glad,
uppsluppen ung kvinna som hemsöker
farbrodern med sina besvärligheter och anmäler
sin ankomst till Ribbingebäck i biljetter
af följande art: »Se här är jag, Herre.
Och hoppas få visa mig för min bästa
oncle, utanpå gångarn med ett par egna
gula och utan att behöfva låna andras
bruna».
Så är öfverraskningen icke stor, när
man af ett bref från henne, dagtecknadt
i mars 1783, ser, att det framfarna är
läst och skrinlagdt, och att den unga
änkan funderar på ett nytt giftermål.
Hon motiverar detta först med allmänna
betraktelser öfver sin ensamhet i
världen, sin afskildhet från sällskapsnöjen,
sin oro att bli’ alldeles isolerad på gamla
dagar.
Germund Adam, ungkarl som han
är, svarar med ett långt kannstöperi om
äktenskap och utlägger orsakerna
därtill: »vår världs qvinnor gifta sig af åtrå
efter rang eller välstånd, för att vinna
frihet eller af temperament, hvilket
senare liksom gikt visar sig i flera
symptomer». Själf erkänner han, den gamle
svärmaren, såsom ensam causa efiiciens
»en stor passion för ett värdigt objekt».
Men Margaretha Ulrica är allt för listig
för att genast falla i en så klumpigt ställd
fälla och genast göra generalbikt. Hon
låtsar tvärtom fullkomligt sinneslugn och
låter namnen på alla sina friare dansa
kadrilj i brefvet, under lekfulla små
förklaringar för sin förmyndare att alldeles
lyda hans råd. »Söta oncle, är det tokigt,
dumt, rasande, bannas min söta oncle».
Bland de namn hon nämde i detta bref
var emellertid ett, som genast låtit en
psykolog förstå, att händelsernas gång
var långt längre liden än den lilla
koketta diplomaten i polonaise och
half-handskar ville erkänna. Det namnet var
Robert Montgomery, ökänd i hela Svea
rike och långt därutöfver såsom en äfven
i denna fruntimmerskarlarnas gyllene
ålder legendarisk Don Juan — eller
rättare Faublas. Här är icke platsen att
berätta denne kvinnotjusares
sensationsroman. (B. Schöldström har bland andra
gjort det.) Född 1737 var han nu redan
46 år gammal och hade bakom sig två
giftermål af mer eller mindre romantisk
beskaffenhet, jämte en mängd andra
liaisoner af alla världens sorter. Hans
andra fru, en finska, var nyss död 1782,
och med en »båtlast med barn» hade
han kommit öfver från Finland. Hans
rykte af kvinnoeröfrare i stort hade
föregått honom och vuxit som snöbollen
växer, när den rullar öfver snöfältet, och
ingen snö är mer kram och lös än
kvinnohjärtan kring en ryktbar tjusares
rullande legend.
Montgomery hade genast fått ögon
på den täcka och rika unga arftagerskan.
Han friade först genom baronessan Taube.
Margaretha Ulrica svarade, »att det sur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
