Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En aristokratisk tidningssskrifvare och hans familj. Bild från Gustaf III:s tid. Af Oscar Levertin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ARISTOKRATISK TIDNINGS SKRI F VARE OCH HANS FAMILJ.
389
sista varelsen på Ribbingebäck har varit ett godt
ämne för mig till reflexioner och gifvit mig ett
lugn, som icke här (i Uppsala) kan fås, där split,
trätor, oenighet och cabaler förstöra allt hvad
till lugn och tillfredsställelse borde bidraga. Jag
vet ej många, som äro så lyckliga som Du, och
jag börjar mer och mer lyckönska dig, som
följt Horatii uttryck Tecum Habita.»
Se där det bästa slutordet om den
varmhjärtade landtjunkaren och
människovännen, som reste minnesvårdar med
stenstilar öfver sina tjänare, kämpade för
de fattiga och betryckta och till
graf-. skrift valde åt sig själf följande rader:
Så måtte jag få lefva okänd, glömd.
Dö lugnt, ej tyna bort och ingen vård mig
hölja,
Blott en vän veta få, men dölja
Hvar jag är gömd.
Germund Adam dog den 18 maj 1804.
Josias Carls utveckling gick, som man
kunda vänta, i rakt motsatt riktning.
1786, då brytningen mellan bröderna
inträffade, ingick den märkliga riksdagen,
hvilken kan sägas beteckna själfva
peri-petien af Gustaf III:s regering. Josias
Carl var då påtänkt som
oppositionsledare, hvilket synes af Johan v.
Enge-ströms dagbok, men ansågs otillförlitlig,
och han underhandlade också samtidigt
med konungen. Han stod nu närmare
än någonsin till att få sin lefnadsdröm
förverkligad. Armfelt och Schröderheim
rekommenderade honom till
finansminister.
I en skrifvelse till Gustaf III från detta
år med förslag i brännvinsbrännerifrågan
liknar han sig själf vid baron Goertz,
»då han uppeldad af sitt eget hiertas
böjelse åsidosatte alla egna
considera-tioner, för att som Volontaire tiäna en
Stor Kung, hvars affairer blifvit
hoptrasslade af egennyttiga rådgifvare » Men
äfven nu kom hans förhoppning på skam.
Finansminister blef Ruuth, och
Cederhjelm fick som plåster kallelse att »in-
taga främsta rummet bland Ledamöterna
i Riksens Commerce Collegio för att vid
ordförningen biträda presidenten». För
att få användning för sina krafter
arbetade Josias Carl här frivilligt och utan
lön och flyttade för att vara Stockholm
närmare till den blott en half mil från
hufvudstaden belägna Västberga gård.
Ända till Gustaf III:s död fortfor han
att vara ett ekonomiskt orakel, som i
hemlighet rådfrågades bakom ryggen på
vederbörande i bekymmersamma
förhållanden, och hans ännu så sent som 1794
utgifna lilla skrift »Strödda tankar om
Handtverkerierna i Riket» vittnar om
att hans nationalekonomiska intressen
icke ens i hans höga ålderdom mattades.
Josias Carls uppfattning af de olika
faktorerna i Sveriges politiska lif blefvo,
som man kan vänta, icke blidare med
åren. Hans bref öfverflöda af föraktfulla
aforismer öfver de olika
samhällsklasserna.
»Bondehopen», skrifver han en gång,
»ledes lätt af Guds ord och personelt
förtroende, item af skattebesittning och
blanka riksdalrar». »Medelklassen», heter
det en annan gång, »som i Engeland
tänker och än mer glorierar sig af at kunna
tänka sielf, har i Sverige icke nog
opi-niatreté at distinguera sig. Imitatorum
servum pecus — utgör största delen».
Men starkast sprutar allt hån »mot
Högfärdig adel, snålt presterskap, orolig
bond-hop och krigslysten konungamakt» fram
i den skrift, han på gamla dagar begynte
författa som ett politiskt testamente.
Den uttrycksfulla titeln var »Svenska
Folkets sjelfständiga Höghet, ofta
antastadt af Envälde, Prcstvälde och
Herravälde. Historisk Afhandling i 2:ne delar,
den j:e innehåller -medel att framdeles
ofàrkränkt bibehålla Nationens Majestät,
vidtageliga vid adertonde Sæculi slut».
Af verket finnes blott i behåll (i Lunds
universitets bibliotek) en historisk öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
