Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ur bokmarknaden. Af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
Svend Leopold: Prinsesse Charlotte. Roman om
Frederik den Syvendes Moder. Köbenhavn. Det
Schubotheske Forlag.
–-: Hyggelige Tider. Köbenhavn. Det
Schubotheske Forlag.
Svend Leopold skrifver med fin språklig
smak och lätt lynne, isprängdt med en
smula öfverlägsen och manlig humor. Det
tarfvas blott att han blir känd för att han
skall bli omtyckt, isynnerhet i de kretsar,
som fordra konstnärlighet äfven af den
läsning, som hufvudsakligen är afsedd till
förströelse.
Hr Leopold är född i den lilla staden
Hjörring i Vendsyssel, icke långt från J. P.
Jacobsens stilla Thisted, och till en af
Jacobsens många lärjungar torde han allt
få räknas, äfven om det gemensamma
släktdraget är ganska maskeradt. Den glada
roman, som Jacobsen drömde och aldrig
fick skrifven, den har, kan man säga, hr
Leopold gjort, med mästarens ömma sinne
för färgmättadt språk och tydliga
beskrifningar, men i en ton af munter kraft, som
aldrig träffas i dennes färdiga verk.
Romanen om Prinsesse Charlotte,
förstlingsverket, skrefs under författarens
tjugonde till hans tjugoandra år och utgafs
1897. Den gjorde lycka i Danmark och
öfversattes inom kort till tyskan. Det som
i denna bok förtjänar uppmärksamhet och
väcker förhoppningar är icke så mycket
dess sprittande, behagfulla liflighet och
här och där framklingande okonstlade
lyrik. Detta hör till hos en ung
skriftställare, sorti förälskat sig i en så behaglig
kvinna som prinsessan Charlotte. Det är
snarare replikernas obesvärade säkerhet, den
frihet, hvarmed personerna äro sedda, och
det rätt betydliga vetande, hvarpå verket
hvilar, som gör att man här vågar spå, att
en diktare vaknat. Hr Leopold har något
af de unge fransmännens kulturprivilegium
att kunna från första början forma en sida
på ett otadligt sätt -—■ i årens lopp
hinner nog sedan innehållet att ökas i tyngd
och fasthet. Särskildt i slutet af boken
skulle man dock vilja haft något af den
hopträngda grymhet i skildringen af en kvin-
nas sjunkande, som framför andra Goncourt
kan lära den, som af naturlig
godmodighet har svårt att hitta på det själf. För
öfrigt är prinsessan oförgätlig, vacker,
obändig och äggande. Hennes kärleksförhållande
till sin musiklärare, fransmannen Dupuy, är
ganska läckert skildradt. Den svåra aftonstund,
då det kommer till klarhet mellan det
furstliga och det ofrälse hjärtat, är lyckligt
öfvervunnen af författaren. Och den besvärliga
titelförändringen från Ers kunglig höghet
till: Du, Charlotte ! verkar, uppriktigt sagdt,
i hög grad uppiggande på fantasien.
Svend Leopolds andra bok, »Hyggelige
Tider», består af en rad miniatyrer från
fyrtitalets Köpenhamn, målade med spetsig
pensel i ljus akvarell. Fyrtitalet, vådevillens tid,
var oskuldsfull, och denna bok besitter samma
dygd. Den kan alltså läsas af hvem som helst.
Särskildt bland unga damer, som för sport och
andra förströelser icke försumma den
njutning man kan skaffa sig genom läsning,
kan den räkna på att uppskattas. Allt
detta är sagdt lika mycket för att angifva
bokens art som för att framhålla, att den
uppfyller de kraf, som kunna ställas på
arten. Det är nämligen fåvitskt att mena,
att blott herrläsning kan vara god
litteratur, och att till konstens nödvändiga
förtjänster äfven måste höra farlighet. I det
stackars Köpenhamn har det gått så långt,
att böckers värde nästan uteslutande
bedömes efter deras moraliska halt, enligt
följande regel: ju lägre moral, dess högre
konst. I vårt sköna fosterland däremot är
det etiska och det litterära domareämbetet
skilda sysslor, på få undantag när, och det
som isynnerhet gör, att vi kunna vara
belåtna med oss själfva, är den orädda
bevågenhet, med hvilken vi betrakta böcker
af anständig ton.
Den märkvärdiga samhällsro, som låg
utbredd öfver Kristian VIII :s Köpenhamn,
är väl återgifven i »Hyggelige Tider». Men
man märker, att idyllen lefver. Ytan
brytes af ledsnad och lidelse, som ibland
skymtar fram under säregna former, som i
»Ge-neralinde Scherning», »To Brödre» och
»De döde Konger», samlingens bästa bitar.
A. R—e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
