Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Det danska folket under 1864 års krig. Ett föredrag hållet i Stockholm, Uppsala och Lund våren 1900. Af Karl Larsen. Öfvers. från författarens manuskript. Med 38 bilder efter samtida fotografier - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_452
KARL ,ARSEN.
det inre af skansen 9, dar den svenske sergeanten l. a. lundström
vid göta artilleriregimente stupade efter ett lysande försvar.
på sonens skildring af återtåget under
snöstormen: »Sörg for Guds Skyld, saa
vidt det staar til dig, at være tör om
Födderne.» Men hon öfverträffas dock
af farmodern, som slutar ett bref af
något senare datum med det innerligen
välmenta: »Lev nu vel, du kære, og vogt
dig for Kuglerne!» — Detta uttalande
var det enda, som jag, vid den sista
bearbetningen, behöll af farmodern; allt
hvad hon för öfrigt hade skrifvit, visade
sig endast innehålla upprepningar af de
uttryck för känslor och stämningar, som
äfven andra kvinnor i familjen lade i
dagen. Men här hade hon — för att
nyttja ett modernt uttryck — slagit ett
rekord.
Ett utomordentligt talande bevis,
hurusom de primitiva känslorna hos kvinnor
förmå genombryta äfven ett starkt lager
af kultur, är moderns bref, då sonen efter
Dybböls stormning fortast möjligt
telegraferar, att han är oskadad. Det måste
höras i sin helhet: »Gud velsigne dig,
min dyrebare, elskede Erik, fordi du saa
hurtigt forkortede den grusomme Uro og
Ångst, hvori vi alle var. Det er en
Fö-lelse, som ingen forstaar, som ej har fölt
det; men desværre, der er ingen i det
hele Rige, som ikke i disse Dage har
følt og kendt den Angst
og Elendighed. Der kom
öjeblikkelig Bud rundt,
det vil sige, jeg gik selv,
og Mathilde, som var her,
skrev til Frederik. Tak!
tusinde Tak for
Depechen og Tak, almægtige
Skaber, for mit Barns
Liv! Her vrimler af gode,
deltagende Mennesker,
som spörger efter dig.
Jeg kan ikke skrive mere.
Gud beskytte dig!
Din lykkelige
Moder.»
Det är ju höjdt öfver allt tvifvel, att
denna bildade kvinna, som därtill är gift
med en officer af utprägladt nationel
hållning, både vetat och känt, hvad
striden den dagen innebar för hennes land
och folk; men så stark är hennes
moderskänsla, att allt annat får stå tillbaka
för den och att hon på en af sitt folks
största sorgedagar måste underteckna:
»din lykkelige Moder», därför att sonen
blifvit räddad.
Man vet, att under vårt krig funnos
kvinnor, som kunde intaga en annan
hållning. Två pålitliga små berättelser
från denna tid kunna tjäna som exempel
därpå. En ung artilleriofficer återvände
efter krigets slut till Köpenhamn med
sitt batteri; men hans mor och syster
voro icke ute för att taga emot honom.
Han beklagade sig för dem häröfver.
»I kom jo ikke hjem med Sejr,» blef
det hånande svaret. — Och det fanns en
officersänka, moder till sju söner, som
alla blifvit officerare och af hvilka de
fem hade stupat i våra krig eller dött i
tjänsten. Den 18 april 1864 hade hon
kvar endast två, hvilka båda deltogo i
striden. På aftonen mottog hon
budskapet därom, att den ene stupat och den
andre blifvit tillfångatagen. »Saahaaber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
