Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Det danska folket under 1864 års krig. Ett föredrag hållet i Stockholm, Uppsala och Lund våren 1900. Af Karl Larsen. Öfvers. från författarens manuskript. Med 38 bilder efter samtida fotografier - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_458
KARL ,ARSEN.
Danmark minnes man med erkännande
och tacksamhet de svenske och norske
män, hvilka festtalen brände på läpparna,
så att de satte dem vapen i händerna.
Åtskilliga af dem hvila i vårt Slesvigs jord.
Och jag tror också, att i Gustaf Adolfs
gamla krigarland ännu lefver kvar ett
intryck af att då svenska officerare sista
gången förde trupper i elden, var det
under dannebrogen. —
Vi gjorde 1864 förluster äfven emot
norr. Sorgen öfver att icke hafva träffat
våra vänner och fränder, där vi nu en
gång väntat att träffa dem, sträckte sig
längre än till själfva detta förhållande.
Den förde med sig en förlust för vår
känsla och för vår fantasi, men också
för ett allt innerligare, praktiskt samarbete
på alla kulturela områden mellan de tre
nationer, som genom sin härstamning i
språk, i religion och öfverhufvud taget i
kultur stå hvarandra närmast af alla folk
i Europa.
Jag tror, att efter en mansålders
förlopp dessa skador börja botas. Jag tror,
att ett alltjämt tilltagande närmande
mellan de nordiska folken försiggår
försiktigare, mera nyktert, på ett mera snus-
förnuftigt sätt än förr, om ni så vill. Det
sker icke vidare mot bakgrunden af en
poetiskt uppfattad politik och under
högtrycket af stora ord, som ej ha fast mark
under sig i folkens djupare led och i deras
verkliga behof; nej, det sker i kraft af
vår tids i oerhörd grad specialiserande
forskning och verksamhet, som på de
särskilda områdena söka stöd utifrån och
helst söka det, där det finns närmast till
hands.
Jag vore frestad att säga, att den
unga skandinavismen har börjat som
och länge måste i första hand förblifva
en fackskandinavism, skolmännens,
universitetslärarnas, juristernas,
konstnärernas, författarnas.
Med vid sidan härom böra dock ej
glömmas de allmänna sträfvandena att
utveckla ett lefvande och fruktbart
medvetande om de tre folkens andliga
samhörighet.
Såsom ett försök i denna riktning ber
jag, att detta föredrag om den danska
folkstammen under dess sista krig må
uppfattas, hållet som det är af en dansk
och på danska, men för svenskar och i
Sverige.—
det inre af skansen 6, hvarifrån det sista karteschskottet
affyrades af den svenske sergeanten o. e. rosell vid
göta artilleriregimente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
