Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur bokmarknaden - Af K. E. F. - Af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
495
gamla goda tiden’», hvars alla detaljer
skildras med samma intima bekantskap och
lefvande sanning, samma glädje och värme;
man får lefva med där i helg och socken,
i hvardagsstök och festligheter; man lär
känna det fint bildade, själfulla sång- och
musiklifvet i salarna liksom det idoga
hus-hållslifvet i kök och bagarstuga och
väf-kammare. En bilderbok af rikt och raskt
växlande taflor både ur »folkets» och
»herrskapets» lif; visserligen mycket löst
hopfogade — boken har ingen egentlig
hufvudhandling, i stället för en röd tråd,
kring hvilken bihändelsernas tunnare och
kortare trådar slingra sig, har den fyra lika
synliga och viktiga; det är de fyra
systrarnas ödestårar, och deras gestalter äro ej
blott de mest framträdande, utan äfven de
bäst och kärleksfullast tecknade. Angela,
konstnärssjälen, huldran — Gertrud, alla
traktens ungherrars »hustruideal» —
Ingegerd, den just vaknande våren, ljus och
varm, skälfvande af väntan på lyckan och
själf rikt och stort lyckliggörande — och
Viva, backfischen, aprilvädret, full af
trefliga tokerier och pojkstreck och
romanfraser, en med dråplig humor och säker
hand mejslad byxtöstyp.
De äro alla kött och blod i skilda
former och i tjusande former; de ha på
samma gång alla fjälluft i och omkring
sig, och man skulle vilja göra med dem
som Ingegerd med luften — ta dem i
famn och säga något rart och godt och
fint åt dem! K. E. F.
Gustaf Janson : Paradiset. Roman. Stockholm,
C. & E. Gernandts förlagsaktiebolag.
Gustaf Janson är icke något nytt namn
i vår litteratur. Hans berättelse »En
uppkomling» hade förträffliga sidor och
stod som karaktärsteckning öfver det
jämna måttet. Den nu utkomna romanen
»Paradiset», säkert författarens bästa, visar en
skarp iakttagelseförmåga, en öfvad blick
för det målande och dramatiska och en
betydande psykologisk talang.
Fabeln i boken är denna.
Oceanångaren »The Eagle» råkar ut för orkan, blir
påseglad, remnar och går till botten med
allt och alla utom åtta personer, bland
hvilka den vackra och eleganta miss
Elisabeth Devereux. Dessa drifva nu omkring
på hafvet, hungern och törsten tar sina
offer, och efter ohyggliga scener återstå till
sist endast miss Devereux och hennes
räddare, den svenske matrosen Lind. På
nionde dagen lyckas man ändtligen uppnå
land, och här begynner nu den egentliga
romanen. De äro räddade ur
skeppsbrottet men fångna på en obebodd ö, dessa
bägge olika varelser, som ödet kedjat ihop.
Man har ingenting annat att göra än att
söka uppehålla lifvet och vänta. Dagarna
bli emellertid veckor, veckorna månader
och månaderna år, utan att befrielsen
kommer. Under tiden händer det märkliga
ting på den lilla ön. Miss Devereux är
till en början den förnäma damen, som
icke tar stor notis om sin räddare och
som knappast tilltalar honom, om icke för
att klaga eller befalla. Lind finner detta
helt naturligt; han har nu en gång
kastskillnaden i blodet, han inreder deras
bostad, skaffar födan, vårdar och vakar öfver
sin följeslagarinna, gör allt och begär
intet, är försynt och undfallande, därför att
han är van att vara det. Det gamla
samhället, från hvilket de så plötsligt ryckts
loss i det yttre, har sina rötter kvar i
bägges inre, och det är en både lång och
smärtsam operation att bli dem kvitt,
synnerligast för miss Devereux. Hennes första
försök till ett närmande mötas också
mycket riktigt af misstro hos Lind,
omhvälfningen tar år, men till sist, när tanken på
en räddning för längesedan är borta, faller
»den gamla människan» af dem som den
sista trasan af deras gamla kläder, och de
skänka sig åt hvarandra med rikare
lyckomöjligheter än förut. Den lilla jordfläcken
i oceanen, dit slumpen vräkt dem, blir det
nya paradiset, och i det paradiset är
kvinnan starkare än i det bibliska. När en
morgon ett segel skymtar — befrielsen,
civilisationen, allt det gamla — är det hon,
kvinnan, som låter det glida förbi och
tvingar mannen kvar. Djupare än han
känner hon i det afgörande ögonblicket,
att hon är bunden här, bunden vid barnen
och vid den fläck, där hon först blef sig själf.
Historien mynnar ut i ett öppet
perspektiv mot det drömda framtidslandet, mot
ett sällare och sundare släkte, hvars Adam
är en svensk matros och hvars Eva är den
vackra missen, som flirtade på »The Eagle’s»
akterdäck. Bokens genesis är då lätt att
finna. Det är det rousseauska anatemat
öfver samhället pius receptet på återgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
