Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Kronprinsen Karl Augusts död. Af Oscar Malmström. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
OSCAR MALMSTRÖM.
tankar om giftmord. Huru föga
berättigade dessa voro, skall den följande
framställningen visa.
Karl August, som i jan. 1810 frän
Norge anländt till sitt nya fädernesland,
lämnade i början af maj Stockholm för
att anträda en resa till Skåne. Afsikten
härmed var att inspektera de i denna
provins befintliga trupperna, men på
samma gång ville prinsen där
sammanträffa med sin äldre broder, hertigen af
Augustenburg. Detta möte ägde rum i
Ramlösa, en brunnsort, som vid denna
tid stod i högsta flor, i det att den
utgjorde samlingsplatsen för Skånes
högadel. Här vistades kronprinsen några
dagar i sällskap med sin broder. Den
27 maj var en bönesöndag, och för att
hålla gudstjänsten inställde sig på
befallning Helsingborgs dåvarande kyrkoherde,
doktor Elias Follin. Gudstjänsten firades
i stora brunnssalongen i närvaro af
kronprinsen med svit, Skånska
husarregementets officerskår samt för öfrigt en mängd
högre och lägre personer. Predikanten
hade till text för sina betraktelser valt
»Bönen en nödvändig plikt för alla
människor». Detta ämne utlade han i ett
kortare tal, under hvilket kronprinsen
-—-för att begagna doktor Follins ord —■
»var af mycken devotion intagen». Efter
gudstjänstens slut yttrade han ock till
predikanten: »Tack för er predikan, det
var en predikan för mig».
Följande dag, måndagen den 28 maj,
var Karl August sin broder följaktig till
Helsingborg, där déjeuner dinatoire
intogs hos hofmarskalken Achates von
Platen. Det blef den sista måltid, i
hvilken kronprinsen deltog. Efter dess slut
ledsagade prinsen sin broder ned till
bryggan, där han tog ett hjärtligt farväl
af honom. Omedelbart därpå begaf han
sig i vagn ut till Kvidinge hed för att
åse de Mörnerska husarernas öfningar.
Ankomsten dit ägde rum omkring kl. 2
e. m., och Karl August besteg genast
den häst, som öfversten grefve
Ridderstolpe ställt till hans förfogande. Det
var öfverstens egen ridhäst, hvilken af
honom begagnades så väl före som efter
olyckshändelsen — och alltid »funnits
tranquil och god att handtera».
Dagen var blåsig samt kall, och
vinden hade fritt spelrum på den öppna
heden. Omgifven af sin svit, — dit
hörde i främsta rummet
kabinettskammarherren grefve Sparre samt adjutanten
öfverstelöjtnant Holst — red Karl
August i karrier till den skvadron af
Skånska husarerna, som stod under majoren
friherre Liewens befäl. Men prinsen
endast passerade fronten af denna skvadron
och begaf sig därefter »i stark galopp»
till det på 60 å 70 alnars afstånd
uppställda Mörnerska husarregementet
(nuvarande Kronprinsens husarer). Sedan
kronprinsen mottagit honnör af
regementet, uppställdes detta på två »träffar»,
utaf hvilka öfversten grefve Ridderstolpe
anförde den första och majoren von
Essen den andra. De rörelser
regementet utförde följdes af Karl August, som
enligt samtliga de närvarande
officerarnas utsago »red hårdt» men ock visade
sig vara herre öfver hästen. Man såg
kronprinsen korrigera denne, då den tog
galopp åt höger i stället för åt vänster
sida. Hatten föll kort därpå af prinsen
och upptogs af ryttmästaren baron
Bar-nekow. Men i samma stund störtade
kronprinsen med utsträckta armar
baklänges af hästen.
Den officer, som befann sig närmast
prinsen, var hans adjutant,
öfverstelöjtnant Plolst. Denne var den förste som
ilade till hans hjälp och upplyfte till
någon del kronprinsens på heden utsträckta
kropp. En annan officer, ryttmästaren
Hägg, skyndade till ett närbeläget kärr,,
hvarifrån han i sina handskar hämtade
vatten till den fallne. Man bestänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
