Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Walter Savage Landor. Af Frigga Carlberg. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53<5
frigga carlberg.
som i Oxford skjuter en hagelsvärm genom
fönsterluckan till en misshaglig torys
bostad, är vid nittio år samme typiske
engelske skolpojke —- häftig, ädelmodig,
varmhjärtad, impulsiv och fordrande. Han har
också blifvit kallad: the Olympian
school-boy.
Ett annat namn, som en biograf gifvit
Landor — »en ny kung Lear» — vittnar
om den gripande innebörden i hans lifs
tragik.
Landors styrka såväl som svaghet låg
i att han ville inrätta lifvet — sitt eget
och andras — efter romerska antikens
principer och stränga hedersbegrepp och
aldrig lärde sig den nödvändiga
kompromiss mellan ideal och verklighet, som
lifvet fordrar för att blifva uthärdligt.
Walter Savage Landor föddes i
Warwick den 30 januari 1775. Vid hans vagga
tycktes alla lyckans feer ha stämt möte.
Både på fädernet och mödernet tillhörde
han ansedda och rika släkter. Efter
modern var han som äldste son arftagare till
Ipsley Court jämte ett par andra större
egendomar; efter fadern ärfde han ett gods
i Staffordshire.
Faderns grafskrift lyder: Lepidus,
doc-tus, liberalis, probus, amicis jucundissimus.
Modern var en kvinna af sällsynt
karaktärsstyrka, praktiskt förstånd och själsadel.
När till dessa yttre förmåner sälla sig
snillets och hälsans gåfvor, tycker man att
alla betingelser för en lycklig framtid
funnos. Men Landor ägde i hög grad den
för snillen ingalunda ovanliga egenskapen
att själf tillintetgöra sina möjligheter. Hans
ord, då han redan var en gammal man,
till lady Blessington: »Most things are real
to me except—realities», visa, att han var
medveten om sin brist på verklighetssinne.
Denna brist i förening med ett våldsamt
sjudande temperament gjorde hans lif till
en ständig kamp, ofta ädel och ridderlig
samt väl berättigad men ännu oftare
framkallad af de obetydligaste anledningar.
Innan Landor fyllt fem år, skickades
han till en skola i Knowle och några år
senare därifrån till Rugby. Ferierna
till-bragtes i hemmet, som han alltid behöll
i tacksam hågkomst.
Gossen gjorde goda framsteg i alla
kunskapsgrenar utom i aritmetik och —
dans. Det senare i synnerhet grämde
honom mycket i ungdomen.
Vid tio års ålder var han den bäste
latinaren i Rugby, och latinet blef hans
andra modersmål. Han behandlade det
med lika lätthet som engelska, vare sig i
vers eller prosa. När han skref sin första
större dikt »Gebir», tvekade han länge,
om han skulle skrifva den på latin eller
engelska.
När Landor (år 1820) utger »Idyllia
Heroica», slutar han boken med en lång
kritisk essay »De cultu atque usu latini
sermonis», hvari han pläderar för latinet
såsom lämpligast att ge form åt höga och
bestående tankar. »Hvarför skola de språk
kallas döda, hvilka ensamma äro
odödliga? Hvarför skrifva på skört glas, när
man kan rista i ädelsten?»
Att det är genom hvad vi älska, vi få
lida här i världen, fick Landor nogsamt
känna, då han af sina samtida fordrade
samma moraliska halt som af en Cato
eller Scipio. I harmen öfver sina brustna
illusioner använde Landor med förkärlek
Catulli och Martialis’ farliga vapen.
Samma trotsiga sinnelag, som
omöjliggjorde Landors skollif, orsakade i hemmet
en brytning — aldrig fullkomligt upphäfd
— med fadern.
Landor senior var ursprungligen ifrig
whig, men då vid franska revolutionen
partiet, tack vare Burkes eldande
vältalighet, klöfs i två delar, blef han en af Pitts
varmaste anhängare.
Unge Walters politiska åskådning var
af annan kulör — han hatade kungar och
svärmade för revolutioner. Han beundrade
Washington lika varmt som han föraktade
Georg III. En dag sade han i sin mors
närvaro, att han önskade fransmännen ville
infalla i England och hjälpa till att hänga
Georg III mellan två sådana skälmar som
biskoparna af Canterbury och York. En
smällande örfil på den unge politikerns
kind var moderns svar; efter hvilket man
såg henne af fruktan för en möjlig
vidräkning skynda ur rummet så fort hennes
högklackade skor tilläto.
Sådana utbrott af gossens lidelsefulla
temperament hindrade honom dock icke
att förvärfva många trofasta vänner, hvilka
voro af betydelse för hans utveckling.
Bland dessa kunna äfven räknas hans
många flickvänner, som kände sig
tilltalade af det unga brushufvudets fina
ridderlighet i uppträdandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
