Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Walter Savage Landor. Af Frigga Carlberg. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53<5
frigga carlberg.
Denne senare ägnade han hela sitt lif
entusiastisk beundran. Ungdomligare sällskap
än dessa mäktiga snillen ägde dock den
unge diktaren. Det var under eremitlifvet
i Wales som först Ioné och sedan lanthé
blifvit så varmt besjungna. Den senare
var den förut omtalade irländska flickan,
som trots alla rivalerna i Landors rymliga
hjärta blef »den stora kärleken» i hans lif.
Under uppehållet i London hade
Lan-dor utgifvit en samling dikter, hvilken han
nästan omedelbart indrog; ett öde han ofta
lät sina arbeten undergå. I Wales skref
han en längre episk dikt »Gebir», oläst
och oförstådd naturligtvis, utom af litterära
finsmakare som De Quincey, Southey och
några få andra. Southey blef mer än en
beundrare af Landors snille, han blef äfven
den trofaste och tjänstvillige vännen! just
en sådan som den i lifvets praktiska
förhållanden hjälplöse diktaren behöfde.
Själf sade Landor om »Gebir», att äfven
om dumbomar brytt sig om boken, skulle
han fortfarande syssla med poesi, emedan
»där är något af sommar i insekternas
surr».
Det dröjde emellertid ganska länge,
innan Landor utgaf något nytt arbete af
betydenhet.
Tidens politiska förhållanden togo alla
hans intressen i anspråk. Landor ägde
dock icke de egenskaper, som skapa en
politiker. Han saknade kallblodighet och
förmåga att ackommodera sig; han var för
mycket skald — eller rätt och slätt
människa — för att vara användbar i ett
partis tjänst. Med fullt skäl kunde han
afgifvit samma politiska trosbekännelse som
Flaubert: »Den enda politik jag förstår
mig på är revolution».
Under det att Wordsworth, Southey
och Coleridge från sina undangömda hem
»mellan sjöarna» gjorde sitt bästa att
underhålla medkänslan för Spaniens
frihetskamp, nöjde sig Landor icke med blotta
ord. För ett auditorium af två irländska
gentlemen »predikade han ett korståg»,
och de tre beslöto att utan vidare
omständigheter begifva sig till
krigsskådeplatsen.
Från Corunna skickade Landor till
provinsens öfverhufvud ett bref innehållande
tusen realer för invånarna i Yenturada,
hvilken stad blifvit uppbränd af Napoleons
trupper, och erbjöd sig att på egen bekost-
nad utrusta och åtfölja i fält tusen
frivilliga. Dessa voro snart funna, och Landor
marscherade genom Leön och Galicien
för att förena sig med spanska arméen i
Biscaya under general Blakes befäl.
Entusiasmen förvandlades till vrede och
förakt öfver den dåliga ledningen. Efter
flera veckors sysslolös väntan kom
underrättelse, att konventionen mellan general
Junot och Sir Dalrymple blifvit
undertecknad i Portugal, hvarpå Landor återvände
till England.
I en »Imaginary conversation» mellan
general Lacy och Cura Merino ger Landor
ett tydligt uttryck åt sina tankar om
Englands konstitution, konungamakt, parlament
och folkrätt.
Lacy: — — — Jag har läst allt hvad jag
kunnat komma öfver om engelska konstitutionen,
och den förefaller mig att vara, liksom gudomen,
allmänt respekterad men i behof af en uppenbarelse.
Jag finner icke, som jag väntade, öfverhuset vara
en medlare mellan kungen och folket. Under en
lång följd af år har det endast två gånger varit i
opposition mot underhuset: då det förklarade att
slafhandeln icke borde upphäfvas och att de som
tro på transsubstantiationen icke duga att
kommendera en armé eller afkunna en dom. — — — —
Merino: För att undvika kollision mellan regent
och folk borde vi tänka på en sammanslutning
mellan det högre prästerskapet och de förnämsta
adelsmännen.
Lacy: Hvad skulle åstadkomma kollision eller
meningsskiljaktighet mellan regenten och folket?
Kan det icke se sitt eget intresse? Och borde han
se något annat? Omgif tronen med ståt och prakt,
men aflägsna korruptionsmedlen! Utan en
konstitutions begränsning är regenten en fera naturæ.
Se på Ryssland och Turkiet! Hur få af dess
monarker ha dött en naturlig död, så framt man icke
kan säga, att under en sådan samhällsordning är
en våldsam död den naturligaste. — — —
Allmänna opinionen är enda bålverket mot
förtrycket, men eländets röst är oftast för svag att
uppväcka den.
Englands lagar, liksom de flesta länders i
Europa, äro höjdpunkten af orättvisa. En
brottsling, till och med en oskyldig kan hållas häktad
sex månader före rannsakningen, såsom misstänkt
att ha stulit en underkjol eller ett par tofflor. Hvad
Englands civila lagar angår, äro de mera
motsägande, mera sväfvande, mera invecklade, mera
omständliga, mera omänskliga än alla andra, som nu
äro i bruk bland människor.
Och likväl tror en engelsman sig vara lika fri,
under en förnuftig styrelse, som en medborgare i
Förenta staterna eller en kines. Vanan skänker
detta bedöfningsmedel åt tålamodet, och dvalan
räcker länge, innan hjärtat blir sjukt.
Jag är långt ifrån att vilja instämma i amiral
Nelsons ord, ehuru han är en man, hvars
omdöme aldrig ledde vilse. Han säger öppet och tyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
