Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Holländskt folklynne och holländsk konst. Några anteckningar af Ellen Fries. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 ELLEN FRIES.
man, en holländare, som varit tjugu år
på Sundaöarna, blir en halfmalaj. Man
skulle ej tro holländarna vara ett sådant
mjukt folkmaterial.
Äfven till sitt kynne lära de i
kolonierna födda holländarna skilja sig från
de äkta holländarna, som också blicka
medlidsamt ned på dessa nya nervösa,
brungula släktingar.
Holländaren har annars en utpräglad
ansiktstyp. Den är just ej vacker —
näsan härskar, stor, bred, stundom,
särskildt hos kvinnorna, tunn och spetsig.
Denna näsa till trots äro dock de
holländska damerna ganska täcka, med runda
kinder, ljuslätt hy och klarblå ögon.
Vackrare ha de kanske aldrig blifvit
framställda i sin typiska renhet än i
Gerard Dows »Holländska hushåll» i Haags
museum. Männen ha ofta tunna,
till-knipta läppar, ett äkta köpmansdrag,
eller ock den Steenska kroggästens
breda, sinnliga mun.
* *
*
Den yttre genomsnittstypens inre
motsvarighet är än svårare att få tag uti.
Och ju längre man är i ett land, dess
lättare glider det typiska undan för alla
betraktelser. En person blir mig allt
obegripligare, ju bättre jag känner
honom. Det är den gamla historien —
träden hindra oss att se skogen.
Snillena ge oss ingen ledning för att
känna folktypen. De äro endast
undantagsvis folktypen i sin pregnanta form.
Många holländska målare ha vi berört,
men ej den störste bland dem alla,
Rembrandt v<z7i Rijn. Hos honom ha vi,
snart sagdt, alla de drag, som
karaktärisera de öfriga, men därjämte så
mycket rent personligt, att han har kommit
att ligga liksom utom vårt ämne.
Det är därför alltid en betänklig sak
att skrifva folkkaraktäristiker, när man
vill gå på djupet och går utom de till
större delen yttre egenskaper jag ofvan
vidrört. Folkpsykologien är ännu
oskrif-ven, och vi hysa inga anspråk att i dessa
enkla anteckningar komma in på den
obrutna marken. Det är dock några
holländska drag vi ytterligare vilja
påpeka, enär äfven de beröra »de gamla
taflorna ».
Det är en skarp motsats mellan det
allvar, den stelhet och flegma, som
af-tecknar sig i de flesta holländska
porträttbilderna från 1600-talet, och den
ystra uppsluppenheten i kermess-bilderna.
Alldeles säkert finnas ock hos folket än
i dag dessa samma drag. Holländarna
äro både rigorösa kalvinister och glada
nöjesbröder — till ytterlighet framträda
båda sidorna af deras väsen.
Holländaren anses vara en blandning
af batav och burgund. Kanske
motsättningen ligger i dessa båda olika
folkelement. Visst är, att ibland är han lika
rörlig och liflig som någon fransman,
ibland trögare och högtidligare än någon
nordbo.
Det är troligen ej blott af
konstnärliga skäl som de holländska målarna oftast
hålla sig till en viss samhällsklass, som
det finnes salongsmålare och
bondmålare, som en del måla damer i sammet
och siden, andra lika troget gummor i
vadmal.
Visst är, att klass-skillnaden i Holland
ännu är ganska stor, visserligen ej större
än i England, men landet är litet, och
skrankorna mellan stånden märkas därföre
lättare. Nivelleringen har nog nått äfven
dit, just på den sista tiden. Jag märkte
skillnaden på de 14 år, som lågo mellan
mina Hollandsbesök. Så hade t. ex. i
Haag under dessa år »eleisjes»
avancerat till »juffrows» och börjat kläda sig
lika med sina matmödrar, men ännu
höllo de adliga damerna på sin
frökentitel, och till och med i de adliga herrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0616.html
