- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nionde årgången. 1900 /
567

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - »Adieu från sin wänn.» En dikt från år 1700 meddelad af Sigrid Leijonhufvud. Med 1 bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»ADIEU FRÅN SIN WÄNN.»

aldrig mer trampa hemmets mark, skall
föras hem kall och stel i sin kista eller
jordas under ett fjärran slagfälts torfvor
eller försmäkta i lifslång fångenskap. I
förhoppningarna blanda sig mörka
aningar. Gamla anteckningar förtälja om
högtidliga afsked, sedan husfadern gått
till skrift i kretsen af alla de sina; och
bakom de knappa orden tycker man sig
förnimma det aflägsna dånet af stormen,
som snart skall bryta lös öfver Sveriges
rike.

En sådan mörk grundton skälfver
också i den dikt, som här skall
meddelas och som af en bortdragande karolin
ägnats hans unga maka. Den som
nedskrifvit och efter allt att döma äfven
författat afskedskvädet, löjtnanten vid
lif-drabanterna Fredrik von Preutz, hade
kort förut på sommaren firat sitt bröllop,
då den obevekliga krigskallelsen midt i
smekmånaden ryckte honom bort. Hans
sorg och dystra aningar ha inspirerat
dikten, som all otymplighet till trots
bevarar nog af äkta känsla att kunna göra
intryck äfven på en nutida läsare. Den
har en personlig ton, som är föga
vanlig i sextonhundratalets konventionela
kärleksdiktning; skimret af en längesedan
slocknad lyckas sol hvilar ännu öfver de
gulnade bladen i den gamla visbok, där
karolinen nedskrifvit sitt »Adieu från sin
Wänn», och genomlyser de sirliga
fraserna. Som kulturbild, om än ej för sitt
litterära värde, torde det därför förtjäna
meddelas.

Men först några ord om författaren
och diktens föremål, för att om möjligt
ställa den i riktig dager.

»Fridrich» von Preutz*, född 1675,
var ende sonen till en af de män, som
under Karl XI:s regering genom praktisk
duglighet vunno förmögenhet, anseende och

* Frid. von Preutz undertecknar han sig
i en till Svea Hofrätt 5 juli 1700 inlämnad
handling rörande ett »pactum ante nuptiale»

567

adelskap. Hans far, assessorn i
amiralitetskollegium Niclas von Preutz, hade gjort
kronan ansenliga försträckningar och på
grund däraf fått en mäktig gynnare i Erik
Lindschiöld. Angelägen att sonen genom
studier och vittra idrotter skulle förvärfva
dennes gunst och sätta sig i stånd att
värdigt uppbära det nyvunna adelskapet,
lät han den unge Fredrik tidigt utveckla
sina goda anlag. Efter att hemma på
fädernegården Mallstanäs ha läst för
præ-ceptorer, skickades han vid unga år till
Abo akademi; faderns förhoppning var
att han framdeles skulle fä »någon tiänst
i Finlandh», där assessorn ägde ett par
gårdar, dem hans son »till sitt subsistence
och underholdh haffva kundhe».**

Utom »jurisprudentiam» studerade
Fredrik von Preutz vid akademien
klassisk litteratur och den just vid denna tid
uppblomstrande praktiska filosofien. Vid
ännu ej fyllda tretton års ålder försvarade
han offentligt en, som det flera gånger
uppgifves, af honom själf författad
afhandling om förhållandet mellan
föräldrar och barn, tillägnad Erik Lindschiöld.
Den vimlar af citat från Pufendorf och
Loccenius såväl som från grekiska och
romerska auktorer. Den ungdomlige
författaren, som redan tidigare uppträdt vid
en disputationsakt, synes med ifver ha
kastat sig öfver studierna. De talrika
lyckönskningar, som åtfölja hans
afhandling, bland andra en i underdåniga
ordalag från hans informator Johan
Forthe-lius, vitsorda enstämmigt hans sällsynta
och tidigt utvecklade anlag. Alla de
oundgängliga pompösa fraserna
frånräk-nade, är det dock tydligt, att det var med

mellan honom och hans blifvande hustru. (Ups.
Univ. Bibi. W. 844.) Handstilen är densamma
i denna skrifvelse och i den dikt, som här skall
meddelas.

**N. v. Preutz, Stockholm 14/2 1688, till
hof-rättspresidenten i Åbo grefve R. Lichton (R.
A., biogr.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free