Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Gutenbergs uppfinning. Af R. Hahn. Öfversättning från tyskan. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
R. HAHN.
att en antikforskare Beccadelli i Palermo
såg sig nödsakad att afyttra en landtgård
för en upplaga af Livius ännu 1455, —
vid en tid alltså, då ett väsentligt
billigare material, det af lump tillverkade
papperet, länge varit användt, vid en tid
då talrika yrkesskrifvare med beskäftig
flit sökte tillgodose den stegrade
efterfrågan på böcker och då redan böcker
i något ökad mån ur de kloster- och
skrålärdas kretsar gingo ut i handeln
för att bjudas ut på marknader. Man
kan sluta sig till hvilka faror som lågo
i dessa vidriga förhållanden. Hur lätt
hade icke alla den senare medeltidens
mångahanda befrielsesträfvanden kunnat
gå förlorade igen utan Gutenbergs
frälsande gärning!
Visserligen voro prisen på tryckta
böcker i början ännu höga. Ett från
det Gutenbergska tryckeriet utgånget
katholikon betingade ännu 1465 ett pris
af 41 gulden, det vill säga ungefär 3 00
mark, och en bibel från Mainz af 1462
kunde år 1470 icke fås under 40
guld-thaler. Men prisen voro i alla fall låga
i jämförelse med de samtida
handskrifternas; de gingo snart ända ned till en
femtedel af handskriftprisen och sjönko
lägre i samma mån som nya tryckerier
uppstodo, så att redan 1475 ett
katholikon kostade endast 13 gulden, alltså
omkring 100 mark. Nu för tiden äro
digra folianter med präktigt tryck och
band billigare än då för tiden blotta
papperet eller ett enkelt band.
Den nya »svartkonstens» segerlopp
genom jordens kulturländer tog sin början,
sedan Adolf af Nassau år 1462 eröfrat
Mainz och delvis lagt det i aska.
Gutenbergs lärjungar, som blifvit utan bröd
och tak öfver hufvudet, liksom
arbetarna vid den under ödesdigra
omständigheter samtidigt upprättade
Fust-Schöf-erska konkurrensofficinen, vandrade då
ut i världen, gjorde sig själfständiga och
yppade till mänsklighetens fromma den
i Mainz edsvurna konsthemligheten. Men
trots det omedelbara glada erkännandet
af eller åtminstone aningen om
uppfinningens oskattbara värde, hindrades dock att
börja med dennas snabba utbredning
genom konstens nyhet, de stora
svårigheterna vid dess utöfvande samt de
betydande tekniska, merkantila och särskildt
pekuniära kraf, som uppställde sig för
grundläggarna af tryckerier. Endast vid
yrkesflitens, handelns och det litterära
lifvets hufvudsäten, kunde
boktryckarkonsten i början fatta fast fot, hvad
Tyskland beträffar i städer som Mainz,
Strassburg, Köln, Augsburg, Nürnberg,
i sextonde seklets första decennier äfven
i Frankfurt am Main, Lübeck, Leipzig
och Erfurt. Därjämte hämmades under
den kommande tiden den nya konstens
utbredning af de mångfaldiga politiska
trassligheterna, den allmänt rådande
pau-perismen och de sociala förhållandenas
tryckande elände, men framför allt genom
förnyandet och skärpandet af den af påfven
Alexander VI upprättade bokcensuren
och slutligen af den omständigheten, att
det behöfdes lång tid, innan hela
rikedomen af de insikter som strömmade
in öfver människoanden förståndsmässigt
fattades och behofvet af litterär bildning
gjorde sig allmännare kännbart. Om
än England, med undantag af de båda
universiteten Oxford och Cambridge samt
hufvudstaden, där William Caxton redan
1477 uppsatte den första tryckpressen,
ännu mot slutet af sjuttonde seklet
knappast ägde något boktryckeri och om än
så sent som 1724 34 grefskap i England
saknade tryckpress, så hade dock redan
inom de första 50 åren efter
boktryckarkonstens uppfinning till slutet af
femtonde århundradet åtminstone 25,000
tryckalster utgått från de vid ungefär 250
tryckorter på kontinenten uppståndna
1,000 tryckerierna och i 250—300 ex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
