Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uno Troili. En minnesteckning af Lotten Dahlgren. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
LOTTEN DAHLGREN.
genom honom nära nog blifvit till
klassisk mark. I nära grannskap till den
Geijerska fädernegården Ransäter låg
Ransberg, där Troilis föräldrar,
brukspatronen Samuel Troili och hans hustru
Jeanne Marie Geijer, bodde.1 Vid denna
ändpunkt af världen, där på Geijers tid
»vägen var slut», såg Troili (den 16
jan. 1815) för första gången dagens ljus,
och här förflöto hans tidigaste
barndomsår. Den på en gång idylliska och
allvarliga naturen och det afskilda men
ändock så rika lif som lefdes i denna
undangömda bygd, hvilken fostrat så väl
»Odalbondens» och »Den lilla
kolargos-sens» skald som hans anspråkslösare
sångarbroder, Fredrek på Rannsätt,
lämnade ett outplånligt intryck på Troilis
mottagliga konstnärssinne.
Vi veta, med hvilken kärlek Geijer
hängde fast vid sin fosterbygd.
»Minnet däraf», säger han, »ligger som ett
solsken i mitt bröst». Till samma »stilla
gröna dal» står Troilis längtan under
Italiens blå himmel, och midt uppe i den
värld af skönhet och njutning, som Rom
utgör för den börne konstnären, gå
hans tankar till det gamla hemmet med
»de vänliga, gästfria husen, som icke
skryta af någon byggnadskonst», till »den
gamla kyrkan, som heller icke prålar»,
men i hvars »Pantheon» han så gärna
skulle vilja hvila med försakande af »all
världens rykte». I sina bref från Rom
ger han allt som oftast fritt lopp åt sina
pä en gång ljufva och vemodsfulla
hemlandsminnen. »Jag ser mig», skrifver
han, »i den hederliga svenska
bondkärran så mången gång med längtan i
hågen köra den gamla kända vägen.
Allt står lefvande: den vanligtvis dåliga
1 Troili stod i trefaldt släktskapsförhållande
till Geijer. Genom sin far, som var bror till
Geijers svärmor; genom sin mor, som var syster
till Geijer, och genom sin hustru, som var dotter
till Geijers bror Carl Fredrik.
vägen, skjutsbonden, gästgifvargårdarna,
de smetiga dagböckerna, som i mång
väntans timme varit föremål för ett
sömnigt studium, de långa backarna.
Slutligen Amun, färjan — framkomsten,
och dagar af oförgätligt innehåll. Det
finnes i den vänliga dalen så många
ställen, där älskliga andar bo» ... Och,
tillägger han: »jag hör hur det susar i
de ljusa björkarna, huru forsen brusar,
huru fåglarna kvittra» —––-Man
märker, huru de känsligaste strängarna i
den unge målarens bröst komma i
dallring vid frammanandet af dessa taflor
från den kära hembygden.
Med rörelse ser man äfven, hurusom
konstnärens sista penseldrag ägnas åt
försöket att i bild fasthålla de dyrbara
barndomsminnena. Det sista man har
af hans hand är ett par i minnet utförda
små akvareller öfver gården Uddesrud,
ett ställe i omedelbar närhet till
Ransäter, dit föräldrarna i Troilis tidigaste
ungdom flyttade och där han troligen
tillbringade sitt lifs soligaste och
sorgfriaste dagar. När han utförde dessa
målningar, var han redan, en gammal,
till kropp och själ bruten man, död för
konsten liksom för den yttre världen.
Men inom honom, där så mycket var
dödt och brustet, lefde ännu som en
gnista af hopp bilden af det älskade
barndomshemmet.
■r-
I sina »Hågkomster från ungdomen»
lämnar H. Lilljebjörn en mycket
sympatisk teckning af Troilis far, denne stilla,
älsklige man med det klara hufvudet,
den träffande och kvicka uppfattningen
och den stora mildheten i lynnet, där
»vemodet kämpade med en sprittande
glädtighet». Hur många drag — jämte
melankolien — passa ej in på sonen,
ehuru hos honom liksom tilltagna efter
större mått! Den hjärtevinnande älsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
