Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Harald Molander. Af Emil Grandinson. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 7
Teaterregissörens arbete sönderfaller i
all sin rika mångfaldighet i två
hufvudgrupper. Dels det han utför ensam, vid
sitt arbetsbord, då han enligt författarens
afsikter och anvisningar utarbetar
mise-en-scènen, d. v. s. bestämmer dekorationer,
kostymer, rekvisita, placeringar,
belysningar o. d., dels det, som är förbundet med
repetitionernas ledande. Regissören måste
i den förstnämnda delen af sin uppgift
arbeta med en fantasi, lika djärf och liflig
som författarens, hans smak och
konstnärliga omdöme ha mången gång ett prof att
bestå som korrektiv på författarens
afsikter, och till grund för hans arbete måste
ligga en rik och mångsidig bildning, ett
verkligt vetande i historiens, konstens, den
allmänna teaterteknikens och de denna
betjänande yrkenas doktriner. Han skall
vara hemma i kulturhistoria, naturlära,
konst- och kostymhistoria, i elektrotekniken
för belysningen, i skrädderi för att få ett
kostymplagg riktigt tillskuret. Det är ej
nog att kunna se, att det eller det är
oriktigt gjordt (ehuru redan detta ej är så
litet) ; han måste äfven genast se och i
klara ord kunna påvisa, hvari oriktigheten
består, och huru den afhjälpes, det må nu
gälla en kuliss, en ljuseffekt, ett
klädesplagg, ett vapen, en konstgjord bladväxt
eller ett imiteradt antikt skåp. Han skall
ha vetande nog för att skilja stilarter åt
och smak nog för att blanda dem på ett
på en gång vackert och sannolikt sätt.
En enstaka rococo-möbel i en Louis
XVI-interiör kan gå för sig, men får man se
en anordning, som är tvärt om, talar det
ej godt för regien.
Regissören måste i den andra delen af sin
uppgift (»instruktion en-) äga den mest
hänsynsfulla mottaglighet för andras
(skådespelarnas) konstnärliga intentioner och den
mest hänsynslösa energi i fasthållande af
den ideela bild för styckets återgifvande,
som han skapat sig under utarbetandet af
mise-en-scènen, han måste med andra ord
under repetitionerna med intresse spåra
skådespelarnas afsikter med de roler de
haft under instudering men, utan ett fegt
eller bekvämligt afprutande å det lideela
krafvet, genom »atelierkritik» och
anvisningar, stämma hvarje särskild
rolframställ-ning i samklang med det helas
konstnärliga afsikt, stil och ton och ställa de olika
rolerna och scenerna sins emellan i rik-
Fot. R. Roesler
HARALD MOLANDER VID OMKR. 20 ÅRS ÅLDER.
tiga proportioner och afpassad ljusstyrka.
Endast en nötning och stötning mellan
dessa två faktorer — den framstående, för
sin uppgift duglige konstnären och den
mångsidigt bildade, fint uppfattande, för
totaliteten känslige regissören — kan
åstadkomma fullödiga konstverk. Inga sceniska
artister äro så framstående, att de ej
behöfva stödjas af bägge dessa sidor af
regissörens verksamhet för att lyckas helt.
Jag har så många gånger af både Harald
Molanders och andras verksamhet sett så
glänsande resultat härutinnan, äfven då
det gällt stora och framstående artister,
att jag tills vidare behåller och predikar
min tro. Är det en underlägsen förmåga
å den ena eller den andra eller å bägge
sidor, blir resultatet af denna nötning och
stötning lätt förfeladt, den ena blir nött
och den andra blir stött, och härpå
vinner ej konstnärligheten, — men det hör ej
hit.
Molander kunde som instruktör gifva
de spelande ovärderliga vinkar och
uppslag; han kunde ofta med sin träffsäkra
kvickhet ställa en replik, en situation i
riktig belysning, hans något torra humor,
så kemiskt ren från sentimentalitet som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
