Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur bokmarknaden - Af K. E. F. - Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. E. F.
rop, »O Herre, bevara i nåd mitt förstånd»,
och en djuptänkt, härlig »Grafsång»:
> Rastlös är strömmen och rolöst böljors möte.
Stort är endast hafvet och lugnt är dess sköte.
Somna, ström, och famnas af hafvet!
Höststormen hviner, hvart blad slits från sitt fäste.
Säll den, som funnit i dalen ett näste!
Somna, blad, och famnas af dalen!
På tastet stiger dagen, och stjärnan hon släckes.
Ingen slocknar evigt, fast lifvets bana stäckes.
Somna, stjärna, famnas af dagen!»
Att kärlekssånger ej saknas i en så ung
samling är naturligt. Sådana äro, utom
ett par af de redan anförda, Kasimir
Leino s vackra »Svarta ögon: — med en
klang af Idyll och epigram — samt Antti
Rytkönens »Haf och himmel»:
»Jag älskar dig så, som blott hafvet förmår
att älska den himmel, dit skummet slår.
Så högt och så fjärran från mig går ditt tåg,
som himmelens guld är från hafvets våg.
Oeh så djupt likväl i mitt bröst du trängt,
som blott himlen i hafvets djup ses sänkt.» —-
Att bedöma en öfversättning utan
ringaste kännedom om originalet är ju
vanskligt. En smula ojämn tycks den dock vara
— såsom synes af de citerade styckena
och af t. ex. ett omkväde som detta:
»och slumrande stilla i vildmarkens dälder
drömde, min ljudlösa tjärn’,»
En tjärn i vildmarkens dälder är dock
en underlig företeelse!
I andra dikter, och dessa utgöra
majoritet, synes tolkningen dock gjord både
med kraft och kärlek och glädje — dikten
om Snellman har exempelvis en i alla
afseenden präktig form —, och man
instämmer tacksamt med öfversättaren i hans
förhoppning om en sådan framgång för detta
första försök, att den kan ge anledning till
nya och större. K. E. F.
Albert von Keller. Zwanzig Photograwüren.
Vom Künstler autorisierte Ausgabe. München,
Verlagsanstalt F. Bruckmann A.-G. •
Det är icke utan en viss afund som
en svensk konstvän betraktar det förelig-
gande verket. Icke för konstnärens skull,
ty han har sin gifna plats i München, utan
för den fulländade reproducering i
fotogravyr, som en af Tysklands främsta
konst-trycksanstalter skänkt åt hans arbeten. Vi
hafva bland oss själfva icke få konstnärer,
som i ännu högre grad skulle förtjänat att
få sina arbeten på detta sätt återgifna,
och vi skulle med glädje hälsa den dag,
då vi finge mottaga ett v. Rosen-, Carl
Larsson-, Zorn- eller Liljefors-album af
motsvarande valör. Fotogravyren är
emellertid en förnäm och dyrbar tryckart,
som kräfver en konstbildad publik med
goda kassor, och vi få väl därför vänta
på dylika praktverk, till dess tiden är inne
att framlägga dessa och andra våra
konstnärers arbeten för en kontinental publik
— hvilket kanske icke behöfde dröja så.
länge.
För att nu återgå till A. v. Keller, så
är han icke att förväxla med
Karlsruhe-professorn F. Keller, som målat ett här
utställdt pastellporträtt af kronprinsessan
Viktoria och en i teatralisk svulst nästan
ouppnådd apoteos af kejsar Wilhelm I,
hvilken naturligtvis blifvit inköpt till
nationalgalleriet i Berlin. A. v. Keller har
fått sin konstnärliga uppfostran i München
och har ända från det att han 1886
framträdde med sin Jairi dotters uppväckelse»
hört till de mera bemärkta konstnärerna
därstädes. Mest till sin fördel är han, då
han målar damporträtt i samma eleganta
och artiga stil som F. A. v. Kaulbach —
0111 också icke med den friska naivitet,
som den senares bilder ofta äga. Hans
öfriga bilder vittna snarare om
München-skolans lyten än om dess
förtjänster. Man har svårt att spåra någon
verklig ingifvelse i hans efter kända
recept tillagade allegoriska, mytiska eller
historiska scener med deras lösa faktur
och braskande retorik. Hans konst äger
de flesta af de egenskaper, som i hans
fädernesland skapa en god karriär och
bereda offentliga utmärkelser, men
knappast någon, som skall fästa hans bild t
eftervärldens minne.
K. W—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
