Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Kin-Choy. Af Maria Jouvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIN-CHOY.
141
sikte längre, det har tyvärr blifvit
alldeles för litet vackert och för litet
ungdomligt för Titti-Li, sedan hon sett
Yven-Ho’s blanka ögon och glänsande
hårpiska.
Kin-Choys matta ögon följa flodens
slingringar mot söder, hans blick lämnar
nästan aldrig dess tysta vatten, ty floden
talar sitt särskilda språk till Kin-Choy,
<Ien berättar ständigt om och om igen
samma historia, den, då han och Titti-Li
kommo nedseglande på hans egendschonk
från Yung-Ping, dagen efter den natt, då
han och Titti-Li knutit Hymens band.
Egentligen vill han helst slippa tänka
på det alltsamman, men flodens
hvisk-ningar lämna honom ingen ro, och han
kan ej låta bli, fastän hans hjärta blir
dödssjukt däraf.
Titti-Li bedrog honom, det visste han,
Titti-Li brydde sig ej mer om Kin-Choy
än om kulis, som gingo där nere på
fälten vid sina trampkvarnar och sågo
ut som jättesvampar under sina kolossala
säfhattar; Titti-Li brydde sig bara om
en — och det var Yven-Ho. Och hvad
var det värdt att bråka om det,
Yven-Ho var Kin-Choys brorson, han ville om
möjligt slippa se dennes hufvud på
muren i Yung-Ping.
Kin-Choy vrider sig suckande i den
knarrande stolen.
På det lilla bordet bredvid honom
ligger en pipa med långt skaft och platt
hufvud, i hvars midt är borradt ett
cir-kelrundt, fint hål; ur en bleckdosa
bredvid tar Kin-Choy med en stålnål något
af dess klibbiga innehåll, håller nålen
en stund intill en liten helgonlampa, som
brinner i en fördjupning i väggen, och
smörjer sedan den öfver lågan upplösta
substansen öfver piphufvudet, hvarefter
han äfven tänder pipan vid den heliga
lampan, som dag och natt brinner
framför helgonbilden. Det finnes många
helgonbilder i Kin Choys hus — flera styc-
ken, ty den barnsligt fromma Titti-Li har
blifvit katolik, hvilket dock icke hindrar
henne att då och då lägga litet rökelse
i nischen nedanför bananasträdet vid
vägen, samt att — en och annan gång -—
i all hemlighet göra en pilgrimsfärd till
Lama-klostret bland bergen och offra
hvita lotusblommor på Buddhas altare.
Sedan King-Choy tändt sin pipa,
lägger han sig ned på golfvets bastmatta
och börjar röka, långsamt suger han in
röken genom det långa pipskaftet, låter
den under några sekunder genombölja
lungcellerna och stöter därefter häftigt
ut den genom näsborrarna. Och så
små-ningom bemäktigas han af opierusets
medvetslöshet, hans stirrande öga, som
genom verandans genombrutna gallerverk
följer flodens bandliknande slingringar,
återtar sitt forna, förnöjdt leende uttryck,
hvilket breder sig öfver hela det gula
ansiktet, tills pipan faller ur hans mun
och han med en sista bedjande blick
mot floden insomnar.
Dagen lider mot sitt slut, dess sista
mattröda strålar falla öfver Kin-Choys i
sömnen lyckligt leende ansikte.
Aftonvinden kommer mildt fläktande öfver
majsfälten och sätter den öfver trappan
hängande papperslyktan, med sina
burleska figurer i svart och rödt, i sakta
gungande rörelse. Floden insvepes i ett
blågrått töcken, kulis ha försvunnit från
fälten.
Plötsligt drages en af de persienner,
som betäcka fönsteröppningarna mot
verandan, tyst åt sidan af en hvit, smal
hand med mycket långa,
elfenbensglän-sande naglar, och ett kvinnohufvud, hvars
tunga, svarta hårmassa hotar att spränga
korallnätet, hvari det är fängsladt, visar
sig — Titti-Li’s smala, svarta ögon kisa
oroligt mot Kin-Choy, medan hon hårdt
pressar den ena handen mot bröstet.
Några minuter — så faller persiennen
åter ljudlöst tillbaka, och ett par ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
