Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tre varningar. Af Jeremias i Tröstlösa - Första varningen - Andra varningen - Tredje varningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE VARNINGAR.
AF JEREMIAS I TRÖSTLÖSA.
FÖRSTA VARNINGEN. ANDRA VARNINGEN.
(TILL HERR OCH FRU PENNINGPUNG.) (TILL LILLA GUNLÖG.)
Herr Penningpung! Fru Penningpung!
Er dotter Gunlög, skön och ung,
har underliga drömmar.
Hon drömmer om en ungersven,
som ej en hårsmån vikit än
för hindrens strida strömmar.
Hon drömmer underligt men sant,
ty djup så mörkt och stig så brant
att de förtjäna minnas,
dem ser jag ej och tror ej på,
där gyllenhår och ögon blå
och kärlek stå att vinnas.
Er dotter Gunlög vill bli min.
O, hvarför skriken I: Försvinn!...
Ar jag för låg och ringa"?
Ej har jag gods och kreditiv
att köpa så mitt fagra vif,
ej börd och namn som klinga.
Men jag har kraft och ungdomsmod
och jag har hetta i mitt blod,
när något måste vågas.
Ty dristar jag er varna nu,
herr Penningpung, och er, min fru,
då ej om lycka frågas.
Er dotter skall bli min ändå!
Vi skola trotsa er, vi två,
hvad än som måtte hända.
Ja, stampen I, och höjen hand!
Det skrämmer ej ett enda grand.
I ären nogsamt kända.
1 pösen och hofvcren er
med kassaskåp och annat mer,
men min är morgondagen
och eder Gunlög äfvenså! —
Hur kunden I slik dotter få? —
Jag går ... I så behagen.
Min älskade, akta dig,
man kommer att vakta dig!
Man kommer att fråga dig,
man kommer att plåga dig!
Man kommer att stänga dig inne,
och sorg skall gnaga ditt sinne.
Men natten är mörk, utan månes ljus,
och då skall du fly ur det stygga hus,
hvars murar hålla dig fången.
Du skall smyga försiktigt och tyst ur ditt
rum
när natten gynnar oss, mörkögd och stum.
Jag väntar vid trädgårdsgången.
Väck ingen med trappans knarrande steg! —
Jag minns henne, jag, hur hon sällan teg
men var retlig ocli hugad för skvaller.
Och portens gnisslande galler . . .
och det rasslande låset. . . Akta dig väl,
att ingen och intet vår lycka stjäl!
Den varmaste kappan kring skuldrorna
bred,
ty vind blåser kall på hafvets led,
där det gungande skeppet kryssar.
Men akta dig varligt! Var modig och klok,
och snart bär vår kärlek ej sorgedok.
Min hälsning och tusende kyssar!
TREDJE VARNINGEN.
(TILL HVEM SOM HELST.)
Jag minnes de speglande sjöarna
och de lummigt grönskande öarna
i det fjärran land, dit vi drogo
och där lyckan och kärleken logo.
Vår längtan var vårstark och tjusande,
men lifvet var höstgrymt och grusande
i det fjärran land, dit vi drogo
och där lyckan och kärleken dogo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
