Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ragusa. Af Alfred Jensen. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
fartyg syntes både vid Nilens mynning
och i engelska kanalen.
Men viktigast för den europeiska
kulturhistorien är, att Ragusa eller Dubrovnik,
såsom det kallas af slaverna, genom läge
och etnografi vardt den fredlige
medlaren mellan orienten och västerlandet,
den enda mötesplatsen för den italienska
renässansen och slavernas genom den
turkiska invasionen eljes förintade kultur.
Dubrovnik hade på i 500-talet en
litteratur rikare än det mäktiga Polens
samtida »guldålder», och då en rysk
litteratur ännu var outvecklad, hade
sydsla-verna i skalden Gundulic’ »Osman» redan
hunnit få sitt största och bästa epos.
Detta är historia nog, och i
jämförelse med dessa fredliga bragder
betyder det föga eller intet, om Ragusa
är bortglömdt i Europas krigs- och po-
litiska krönikor. Allt ifrån den
normandiska eröfringsperioden ända till 1806,
då general Lau riston ockuperade den
vanmäktiga republiken, som då redan
öfverleft sig själf, hade Ragusa ej sett
fiender inom sina murar, ty det köpte sig
den inre avtonomien och gynsamma
handelstraktater af mäktiga länsherrar,
Venedig och den ungerske konungen, tills
hela östromerska halfön
öfversvämma-des af Asiens horder. Turkarnes
trehundraåriga öfverhöghet vardt för
Ragusa först en merkantil och sedan en
litterär men alltid en diplomatisk
glansperiod och var i alla händelser att
föredraga framför det kristliga Venedigs
regemente i det öfriga Dalmatien. Men
de små statssystemens tid i Europa var
oåterkalleligt förbi, och de stora
sjöupptäckterna försvårade de östeuropeiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
