Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - A. T. Gellerstedt. Några konturer af Bo Bergman. Med 2 bilder - Något om kritik och kritiker. (Skalder och tänkare, litterära essayer af Hellen Lindgren.) Af Nils Erdmann. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för tjugu år sedan, och formen är
snäfvare och kantigare. Dikterna krympa ofta
till epigram eller likna små etsningar,
fulländade i sitt slag, som t. ex. Strandbilder.
Detta är för så vidt märkligt, som poeter,
i likhet med mycket annat godt folk, gärna
bli en smula bredt pratsamma på äldre
dagar. Formen sväller, när känslan och
tankarna magra. Men Gellerstedts konst
har slutit sig mer och mer inom sig och
blifvit räddare än någonsin för de många
orden. Känslan och tanken ha därför icke
förtorkat; de ha kvar hela sin ungdomliga
friskhet och vattnas ännu af inbillningens
ständigt rinnande källa...
Så ger han oss intrycket af en
alltigenom älskvärd och själsöm personlighet
med utpräglad egenart. Han hör icke till
de mångfrestande, och hans andliga
synvidd är som sagdt icke stor. Men i den
värld han gjort till sin går han som
obestridd herre, och det är en lycklig värld,
full af blommor, solsken och fågelsång.
Jag tänker mig honom alltid sysslande i
sin trädgård med varsamma händer och en
stillsam glädje i blicken. Utanför grinden
stryker allfarsvägen förbi, och människorna
skymta brådskande och heta i hvirflar af
damm. Han har sett dem så år efter år.
Deras mål, deras illusioner ha växlat, men
den jagande hasten är densamma. Hvad
söka de? Linden har rökverk och sånger,
rosorna purpur, daggen glimmar som
pärlband i snåren, och icke behöfver man
springa sig halfdöd för att hitta hvad som
kallas lyckan. Den finns så nära till hands:
här bakom grinden. Han är glad, när en
stämma svarar och han kan öppna sitt
fridlysta rike för en god vän. Men han vill
icke tjäna som band eller black:
Gör dig ingen särskild möda
med att ensam sitta kvar hos mig.
Ser du glädjen öfverflöda
någonstädes — gå och roa dig!
Vänder du tillbaka, bitter
öfver att du ock fick slita nöd,
var välkommen! Ty jag sitter
kvar och väntar — om jag ej är död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
