Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden - Af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
213
det emellertid löst, rusar in i en skock
lekande barn och fångar Orlando, Sobilias
son. Orlando är sin moders allt. Det är
han som skall hämnas sin faders mord, och
midt i den vanvettiga skrämseln för det
vilda djuret har Sobilia bara en tanke: att
rädda sitt barn och sin hämnd. Hon går
emot lejonet, talar till det, bönfaller det
att släppa hennes son och lyckas
verkligen draga barnet oskadt ur dess klor. Så
växer Orlando upp, och den underbara
räddningen omger honom med ett skimmer som
en gudarnas utvalde. Han vet hvad hans
mor väntar af honom, och han fäller också
sin faders mördare, Pela. Men när han
ser in i den fallnes bristande ögon, som
icke uttrycka vrede och förskräckelse längre,
bara en oändlig sorg, är det som lifvet
miste sin glans för honom. Drömmen om
ära och bragder bleknar, och från en
yngling med alla pulsar i eld blir han en
bruten man, som försvinner till obekanta
öden.
De nu omnämda novellerna äro
samlingens yppersta. I Mysteriet, äfven den
ett florentinskt motiv, är döds- och
helvetesfasan skildrad, först som rysningarna
inför skådespelet vid Arnobron, så i
kampen mellan de drunknande. Starka,
våldsamma färger: svart vatten, rödt sken från
lyktor och bloss, solnedgång, masker och
dräkter. I sällsam motsats till denna
fanfar ön de couleur följa så En simpel
tragedi och Törnrosa, som handla om fattig
glädje, skam och olyckor i ett kyligare
klimat. Af de öfriga är Hemlig idyll
förtjusande: den fattige skrifvarens och den
adliga frökens vindskammarlycka med
Plu-tarch och mjölk och bröd, medan
terrorismen rasar utanför och man i hvart
ögonblick väntar att få dörren inslagen i lagens
namn. — —
Thanatos är ett nytt vittnesbörd om
Per Hallströms lysande och egendomliga
berättarkonst. Han för fram handlingen i
tafla på tafla, allting är sedt, och ljuset
som faller öfver hans landskap och
människor har den ena gången
magnesiumblixtens skärpa och den andra något af
clair-obscuren i en vårkväll, där alla
konturer smälta samman. Hans stil kan vara
knapp, hård och frätande som en syra,
och den kan lösa upp sig i vaga ackord
och i ett egendomligt trefvande, som
tröttar mer än det målar. Det är som ögon-
blicket vore för fullt, stämningen för rik
och oroligt skiftande för att kunna fästas
på papperet i en enda bild.
Två olika sidor helt enkelt i hans
temperament. Han är den skarpe iakttagaren,
impressionisten och ironikern, och han är
drömmaren, som ser andra syner än ögat
och lyss till andra stämmor än från gator
och torg. Det är det sällsamma
dubbelljuset öfver hans diktning som ger den en
plats för sig. Där den når högst, visar
den bitande skärpa, sällsam visionär makt
och stor ton.
B. H. B.
victor Hugo WickstrÖM: De namnlösa
marmorbrotten. Stockholm, Albert Bonnier. —
Mansstudier. Stockholm, Albert Bonnier.
Om diktargeniet är gåfvan att
mångdubbla sig, att lefva hundra lif i ett, så
borde väl den man, som under sin kappa
gömmer redaktören och fil. doktorn Victor
Hugo Wickström, singalesen Asoka Rodiya,
grubblaren Stefanus Eremita,
hvitsippsskal-den Phemios, dagboksförfattarinnan
Gunhild och kanske ännu flera — så borde
väl han, om någon, ha fått en gnista af
den eviga elden. Tabulan öfver hans
produktion upptar tjugufem olika arbeten,
utom sex »manuskriptupplagor». Här
hittar man vers, romaner, resebilder,
skådespel, filosofiska och politiska afhandlingar,
studier och utkast. Man finner också, att
författaren hör till de icke allt för talrika
svenskar, som trängt till utlandet — några
aftryckta recensionsstumpar ur tyska
tidningar äro fulla af loford —, och slutet
blir att man känner sig allvarsamt
orolig på den inhemska kritikens vägnar. Den
har alltid haft en benägenhet att rycka på
axlarna, när hr Wickström kommit på tal.
Ingen är profet i sitt eget fädernesland,
och kanske föreligger här en litterär
boy-cottning af värsta slag?
Det är alltså med en uppriktig föresats
att gifva hr Wickström hvad hr Wickström
tillhörer man tar ett grepp ur hans
diktnings rika fjärding. — Den bok, som först
kom mig i händerna, var De namnlösa
marmorbrotten. Det är en samling
novelletter, parabler och prosadikter. Men rätt
som det är börja raderna dansa på rim
och meter, och det sprattlar till i hjärnan
på den stackars läsaren. Han får brådtom
att komma i takt och vaka ut en sida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
