Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Älfdalens porfyrindustri. Af Fredr. Svenonius. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄLFDALENS PORFYRINDUSTRI.
21 i
sar, knifskaft m. m., men på beställning
utfördes jämväl större arbeten såsom
grafmonument, kolonner, urnor, vaser
o. d. Nutidens mångskiftande och högt
uppdrifna konstindustri skulle naturligtvis
kunna öppna ett snart sagdt oändligt
fält för användning af ett så ädelt
material. Särskildt anses en kombination med
brons, silfver, mässing eller andra metalli-
ska ornament vara mycket fördelaktig.
Spislar af porfyr (bild å sid. 208) göra ett
lika praktfullt som gediget intryck och äro
af lätt insedda skäl både till styrka och
glans mångdubbelt mera hållfasta än
sådana af marmor, hvilka nu börja vara
rätt vanliga i de rikes bostäder. Vid de
italienska stensliperierna lär man särskildt
hafva framhållit vår mörka porfyrs
lämplighet för altaren i kyrkor o. s. v. I
Sveriges geologiska undersöknings
museum i Stockholm finnes en synnerligen
rikhaltig utställning af de olika alstren
af den svenska porfyrindustrien, som kan
stödjas på den största mångfald af
färg-varieteter. Allmänt kända äro de
praktfulla porfyrföremålen på nationalmuseum
samt på Drottningholms slott.
»Den kungliga tiden» för Älfdalens
porfyrverk varade 38 år eller till 1856,
då konung Oscar den i:e sålde verket
till brukspatron E. G. Arborelius. Vid
försäljningen glömdes ej den gamla
trogna arbetarstammen, enär konungen
gjorde en donation af 1500 kr., hvaraf
räntan skulle utgå till porfyrarbetares änkor
och barn.* Efter Arborelius’ död öfver-
* Härom föreskrefs att penningarna skulle
nedläggas i en sparbössa vid verket under
kontroll af pastorn i församlingen, inspektorn och
äldste arbetaren. För närvarande finnes väl
ingen sparbössa, men penningarna (60 kr.)
utbetalas dock af verkets ägare till de ännu
kvarlefvande tvenne (?) arbetareänkorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
